Sida 534
och denna var länge ansedd som den bästa både genom läge och inredning, men torde dock nu vara något föråldrad. Svea artilleriregemente låg i sju olika, ursprungligen till enskilda boningshus afsedda bostäder och hade det på alt sätt obehagligt.
Man insåg, att alla garnisonsregementena voro i behof af nya kaserner, och gjorde början med att uppföra en sådan åt den kår som var i största förlägenheten. År 1870 uppgjordes därför förslag till gemensam kasern för Svea artilleri på platsen utanför den genomsprängda öppningen i Tyskbagarebärgen, hvilken har en för samhällets förkofran i hög grad verksam man, öfverstelöjtnanten W. von Francken att tacka för sin tillkomst och som fick namnet »Karl den femtondes port». Arbetet började 1873 och var med alla sina sex byggnader fullbordadt i slutet af 1877. Det hela kostade 1,612,634 kronor.
W. von Francken.
Redan i mars 1876 flyttade fyra batterier in i kasernen, och ett år senare hela regementet. Logementen äro beräknade för 16—22 man hvardera, och luftmängden till 11,5 kub. meter per man, således större än hvad som förekommit i de gamla kasernerna. I Fredrikshof beräknades luftmängden till 8—11,5 samt är i Andra lifgardes ännu ej större än 9,7. Annorlunda är det, som här nedan visas, i Svea och Andra lifgardenas nya kaserner, hvilkas luftmängd är fullt jämförlig med de bäst inrättade kaserner i utlandet samt till och med större än i flera bland dem.
Verkan på manskapet af Svea artilleriregementes nya kasern visade sig snart. Den som sett Svea artilleristerne — »tullerigubbarne» kallades de på det stockholmska folkspråket — innan kasernen var bygd och såg dem ett par år därefter fann genast stor skilnad i äfven utvärtes afseende, och man fann snart, att truppens ej blott hälsotillstånd, utan äfven skick och duglighet undergått en välgörande förändring.
Redan före uppförandet af Svea artilleriregementes kasern hade en ny trupp fått sig en kasern i öfverensstämmelse med den erfarenhet man då egde om soldatboningars inrättande. Då första sappörkompaniet uppsattes 1855, fick truppen till bostad den s. k. Snoilskyska gården eller »norra kasernen» vid Storgatan, men redan året därpå aflemnades hofjaktvarfvet på Kungsholmen från flottan till ingeniörkåren, och kompaniet inflyttade i dess chefsboställe samt stannade där, äfven sedan truppen fått namn af »sappörkår» och från och med 1867 af »pontonierbataljon», till dess stora kasernen fullbordades 1868. I mån af sin uppsättning förlades de öfriga kompanierna i flera af f. d. jaktvarfvets då ännu kvarstående, men sedan nedrifna småbyggnader till dess de kunde inflytta i de nya kasernerna.
Enär det från början till ingeniörkåren aflemnade området å Kungsholmen ej gaf tillräckligt utrymme för truppens öfningar, så inköptes 1863 från diakonissinrättningen den åt öster angränsande tomten. På dessa sammanslagna tomter ha, utom ofvan nämnda kaserner, uppförts flera byggnader, såsom stora krigsbyggnadsförrådet och exercishuset, matinrättningsbyggnad, stall- och förrådsbyggnader, badhus, kruthus, verkstadsbyggnader m. fl. Kostnaden för samtliga inom detta kasernområde uppförda nya byggningar uppgick till 418,156 kronor.
