Nya Stockholm

sjukvårdsanstalt som följer med sin tid, fastän de genom själfva byggnadens ofullständighet framkallade många materiela bristerna lagt hinder i vägen för att i alt tillgodogöra sig läkarnes skicklighet och människokärlek. Hvad Huss, Malmsten och Santesson börjat ha på ett värdigt sätt fortsats af de nu varande öfverläkarne R. M. Bruzelius och C. J. Rosssander, den förre föreståndare för medicinska, den senare för kirurgiska afdelningen, bägge med högt aktade namn inom vetenskapen och praktiken samt kände ej blott i hufvudstaden, utan öfver hela riket. Läkarepersonalen utgöres för öfrigt af en andre öfverläkare och en andre öfverkirurg, professorerne J. G. Edgren och J. Berg, samt särskild läkare på afdelningen för nervsjukdomar och på gynäkologiska afdelningen, underläkare, underkirurger och amanuenser.

R. M. Bruzelius.

C. J. Rossander.

Serafimerlasarettet har nu mera långt ifrån samma höga antal sjuka som för ett par årtionden sedan. Då sjukantalet t. ex. på medicinska afdelningen år 1858 var 1,992, utgjorde det 1888 ej mer än 972 af hvilka 69 på gynäkologiska och äfven 69 på nevrologiska afdelningen. För trettio år sedan var serafimerlasarettet nämligen, om man frånser det endast för militärer afsedda garnisonssjukhuset, snart sagdt det enda sjukhuset i Stockholm, men sedan dess ha flera sjukvårdsanstalter upprättats. Men äfven andra orsaker ha medverkat till sjuknumerärens sänkande och främst det otidsenliga och bristfälliga skick hvari byggnaden befunnit sig, i synnerhet i jämförelse med Sabbatsbergs nya, tidsenliga sjukhus, på hvilket de sjuka långt hällre sökt inträde.

Men serafimerlasarettet har, såsom ofvan antyddes, äfven en annan vigtig uppgift att fylla. Det är Sveriges förnämsta kliniska undervisningsanstalt både i medicin och kirurgi och i det afseendet har inrättningen, oaktadt minskadt sjukmaterial, dock genom lärarnes stora anseende, befunnit sig i ständig tillväxt. Då de i lasarettets tjänstgöringsbok år 1858 inskrifne medicine studerande voro 29, utgjorde antalet t. ex. år 1887 ej mindre än 82.

Bristen i kliniskt undervisningsmaterial skulle otvifvelaktigt ha gjort sig ännu mera kännbar och utöfvat menligt inflytande på läkarnes utbildning, om ej lasarettets polikliniska material lemnat någon ersättning. Sedan professor Bruzelius 1877 öfvertagit den ordinarie lärostolen i medicin vid Karolinska institutet, började han snart