Sida 597
XXVIII. Bland sjuka och fattiga
med ett olycksbådande leende samt borrade blicken i oss. Hon lär stundom vara ganska våldsam. Bredvid henne står en späd varelse som också ler, men med ett helt annat uttryck, fint och svårmodigt. Hon talar milda ord och förklarar sig mycket lycklig. Leende ansigten ser man på flere ställen i rummet, under det andra sinnessjuka gråta och vrida händerna, berätta sina inbillade olyckor eller beklaga sig öfver en lika inbillad grym behandling. Men hvart ni vänder er, följes ni af den mörka kvinnans brinnande blickar och hennes olycksbådande leende.
Man känner en lättnad, då man lemnar detta rum och inträder i de manlige dårarnes. Där tycks det dock i allmänhet gå vildare till väga. Här är skrik och bråk, knutna näfvar och hotande åtbörder, men också en och annan som i stilla svårmod drager sig undan eller kommer och räcker oss handen med ett vänligt uttryck. Uppe i sofrummen är under dagen tyst och stilla. Endast i ett rum ser man en olycklig varelse som på besökaren gör det mest pinsamma intryck. Det är en ung kvinna som sitter hopkrupen på en pall och vrider hufvudet än hit än dit, mycket mera likt ett djur än en människa. Hon är fullkomligt idiot och kan icke på något sätt hjälpa sig själf, måste af- och påklädas samt förstår knappt att äta, då mat stickes i hennes mun.
Sköterskorna ha en förskräcklig befattning. Bland annat skola de tura om att äfven under nätterna vara tillstädes i sofrummen, och om dagarne få de ej ett ögonblick slappas i sin uppmärksamhet. De vildaste sinnessjuka äro inspärrade i celler, och kastar man genom den lilla öppningen på celldörren en blick dit in, ser man den vansinnige fången stundom ligga hoprullad på sin bädd å golfvet, stundom företaga besynnerliga rörelser eller komma in till luckan och slunga ur sig förbannelser eller ömkliga klagoljud.
Och detta i kommunens försörjningsinrättning! Frågan om afhjälpande af de olägenheter som vållas af dårars vistande i en sådan inrättning har länge utgjort föremål för myndigheternas begrundande, men ännu ej ledt till någon för inrättningen önskvärd åtgärd. År 1886 inrättades en dårstuga vid Jakobsberg nära Hornstull med 24 platser, men antalet af sinnessjuka å försörjningsinrättningen har likväl icke minskats och uppgår f. n. till öfver 150 personer, af hvilka de stillsammaste vistas bland de icke vansinniga hjonen. Stockholms hospital å Konradsberg är fortfarande lika mycket anlitadt.
För att gifva föreställning om vidden af denna barmhärtighetsinrättning torde följande uppgifter böra meddelas:
Af de från föregående året kvarvarande och under 1888 intagna nära
Källa: Project Runeberg ·