Nya Stockholm

Arbetshjonen sågos förr mycket på gatorna, der de i synnerhet besörjde renhållningen och voro kända under namn af »Dihlströmmar», liksom hela inrättningen kallades den »Dihlströmska». Benämningen hade uppkommit däraf, att den egendom vid Stora Glasbruksgatan som är upplåten åt arbetsinrättningen förr egdes af P. C. Dihlström hvilken där hade en klädesfabrik, men aldrig haft något att göra med stadens arbetsinrättning.

Antalet hjon vid denna inrättning var 1,053 år 1888, af hvilka 455 intagna under årets lopp. Högsta antalet på en gång var 651, medeltalet pr dag 477. De användas nu hufvudsakligen till arbete inom hus såsom handtverkare i olika yrken, till arbete i vedgården, stenhuggning o. s. v., men äfven till utarbete, och kvinnorna vid tvätt och mangling m. m.

Underhållskostnaden i medeltal dagligen för hvarje hjon utgjorde något öfver 35 öre. Kommunens tillskott år 1888 var 45,000 kr. och har genom ökad afkastning af inrättningens arbeten minskats hvarje år ända från 1879, då det gick till 128,000 kr.

Arbetsinrättningen har samma styrelse som försörjningsinrättningen och ledes med fasthet af sysslomannen, kapten V. Kempff, hvilken biträdes af kontorspersonal samt en förestånderska för kvinnoafdelningen. Läkarevården bestrides af dr V. Lundin. Predikant finnes också.

***

Vill man göra bekantskap med ett verkligt fattighus, sådant nya Stockholm önskat inrätta det, skall man begifva sig till Södermalms fattighus, hvilket är ett försörjningshus för fattiga människors återstående lifstid och icke, såsom Allmänna försörjningshuset eller Arbetsinrättningen, hufvudsakligen afsedt för mera tillfälligt behof.

Stockholm fick först år 1752 fattighus i alla församlingar. De berodde hufvudsakligen på församlingarnas frivilliga sammanskott, men fingo äfven kanske något bidrag från andra källor, t. ex. bötesmedel af dem som under gudstjänsten fasttogos, sakören vid domstolarne, tjufgods som ingen velat vidkännas, afgifter af »komedianter och savoyarder», hvilket sist nämda bidrag dock tyckes ha varit mycket opålitligt, enär, såsom det heter i en gammal handling, »föga eller intet influtit, utom af equilibristen Stuart 100 dal. kpmt och en Pauli, som visade konsthästar, 72 dal. kpmt.»

Den inre stadens församlingar, d. v. s. Storkyrkans, Tyska, Finska, Franska reformerta och Riddareholmsförsamlingarna förenade sig om ett gemensamt fattighus, till hvars upprättande källarmästar Valentin Sabbats f. d. egendom Sabbatsberg, förr kallad Rinkeshof, inköptes. Dit flyttades under senare tiden öfriga fattighus på Norrmalm, Kungsholmen och Ladugårdslandet, under det Maria och Katarina församlingars två fattighus stannade på Södermalm. Men på 1880-talet beslöts att de två södra församlingarna skulle få sina gamla och alt annat än ändamålsenliga fattighus utbytta mot ett nytt gemensamt. Plats