Nya Stockholm

Norrbacka. Där har man nu bygt en tillflyktsort för de mest vanlottade af vårt uppväxande slägte.

Våren 1879 uppstod fråga på fullt allvar om att söka lindra den nöd hvaråt fattiga, obotligt sjuka och vanföra barn äro hemfallna. En anstalt i detta ändamål fans redan då på Vilhelmsro nära Jönköping, och den person som satt denna i gång, fru Ebba Ramsay, sökte göra äfven Stockholm delaktigt, hvarför hon för prinsessan Eugenie framstälde planen till bildande af ett sällskap som skulle betala inackordering på Vilhelmsro till en början för två sådana olyckliga barn från hufvudstaden. Sällskapet bildades och utvidgade sin verksamhet, så att det år 1881 kunde lemna understöd till sju barn på Vilhelmsro och tretton i Stockholm. Men man insåg nödvändigheten af ett sådant barnhem fram för alt i Stockholm och anordnade för medels anskaffande en basar som inbragte 30,000 kr.

Detta var den egentliga grundplåten till den nu varande inrättningen för hvilken prinsessan Eugenie på det varmaste intresserade sig och som fick namnet Eugeniahemmet. Det började sin verksamhet på Sundbyberg, men grunden till byggnaden på Norrbacka lades den 24 april 1885. Ritning och kostnadsförslag lemnades gratis af hofintendenten A. Kumlien i samråd med professor E. Heyman och major N. G. von Cedervald. Byggnadsarbetet utfördes af hrr Ankarstrand och Nyström, och alt var färdigt till invigning hösten 1886.

Eugeniahemmet.

Läget är högt och hälsosamt i ena kanten af Solnaskogen. De två första våningarna i hufvudbyggningen bestå hvardera af fyra salar, en matsal och ett badrum. I öfversta våningen är direktionens samlingsrum, läkarens mottagningsrum, förestånderskans och lärarinnornas bostäder, tre salar för sjuka och mindre barn samt några smårum. Ett idiothem finnes i en särskild byggning. Vid Norrbacka är också ett ålderdomshem för blinda som för sin tillvaro har närmast prinsessan Eugenie att tacka.

Det obehagliga intryck man vid ett besök i Eugeniahemmet erfar af att se dessa arma, missbildade barn, bland hvilka åtskilliga äro det på både kroppens och förståndets vägnar, motverkas i icke ringa mån af den kärleksfulla anda som hvilar öfver hela inrättningen och yttrar sig i den innerliga omsorgen om att göra de vanlottades tillvaro så