Nya Stockholm

glad som möjligt. Det är ett kärleksverk som kräfver stora uppoffringar af sina utöfvare, outtröttlig uppmärksamhet, insigt och ömhet, och man kan ej egna nog aktning och erkänsla i mänsklighetens namn åt den som gjort dessa uppoffringar till sitt lefnadsmål. Alt vittnar här om noggrann ordning och åstundan att bereda de olycklige så mycken lindring och bekvämlighet som kan åstadkommas, under det man ock söker klargöra och utveckla deras förståndsgåfvor.

År 1888 vårdades i hemmet 71 barn och under 1889 intogos 15. Till idiotafdelningen flyttades 20 barn. Under samma år hade 5 barn alldeles tillfrisknat, 24 väsentligt förbättrats, 31 blifvit oförändrade, 5 försämrats, 2 utskrifvits och 4 aflidit. Af dessa uppgifter finner man, att Eugeniahemmet är icke blott en tillflyktsort för olyckliga krymplingar, utan en verklig förbättringsanstalt som i flere fall förmår åt lifvet och samhället återskänka varelser som man kunde tro vara för alltid därifrån uteslutna. Den undervisning som meddelas så väl i läsning och öfriga skolkunskaper som i slöjd tyckes vara af ett högst välgörande inflytande, och drifves i synnerhet slöjden på ett utmärkt lyckadt sätt.

Hemmets förestånderska är fröken H. af Klerker, och läkare dr C. J. A. Göransson.

***

Döfstumvården i Stockholm var den som först togs om hand, men har på senare årtionden väl icke underkastats någon väsentlig förändring, utan, åt minstone hvad den offentliga vården angår, fortgått i hufvudsak sådan den senast ordnats efter uppslag af den ädle människovännen O. E. Borg som i välsignelserikt nit utvecklat sin faders, den oförgätlige P. A. Borgs afsigter. Manilla på Djurgården lemnar fortfarande vård och undervisning åt ett stort antal döfstumma från hela landet. Men genom lagen af den 31 maj 1889, som indelar riket i sju distrikt, torde kanske någon förändring inträda i vilkoren för Stockholms delaktighet i eller rätt att för framtiden begagna sig af institutet å Manilla för undervisningen af hufvudstadens i skolåldern varande döfstumma.

Emellertid har Döfstummeföreningen i Stockholm gjort till sin uppgift att på allt sätt främja de döfstummas väl, och ha i synnerhet ordföranden O. E. Borg samt vice ordföranden och skattmästaren, marin- och landskapsmålaren A. Berg, för det ändamålet utvecklat stor verksamhet. Tysta skolan, 25 Norrtullsgatan, är ock ett vackert bevis på hvad den enskilda välgörenheten kan åstadkomma för sådana vanlottade barns uppfostran och undervisning.

Väsentlig förändring har deremot inträdt med Blindinstitutet hvilket sedan det afskildes från gemensamhet med döfstumanstalten