Sida 636
att åtskilliga personer skänkte pengar till arbetshemmet, i st. f. att genom kransar och blommor o. s. v. vid begrafningen hedra minnet af dr S. Lovén, i lifstiden en af idiotvårdens mest nitiske främjare och som särskildt verkat för detta tillämpningssystem. Där äro nu flera unga kvinnor, idiotskolans f. d. lärjungar, flitigt sysselsatta med väfnader, knyppling, sömnad o. s. v., hvilket alt de utöfva med noggranhet och skicklighet.
Mycket har således under senare tider gjorts i Stockholm för idioters uppfostran och undervisning, men mycket återstår ännu att göra. »Om det är sant», säger Thorborg Rappe i sin intressanta skildring af en studieresa i utlandet 1887, »att ingen länk i samhällskedjan är så obetydlig, att den icke inverkar på sammanhållningen af det hela, så är det också visst, att den olyckliga idiotens djuriska skrik är ett missljud som når vidare kretsar än blott de arma medlemmarnes af den familj han tillhör.»
***
Alla fattiga barn äro lyckligtvis icke kroppsligt missbildade eller andligt slöa, men behöfva likväl tagas om hand af barmhärtiga medmänniskor, så vida de icke skola förgås eller öfverlemnas åt fysiskt och moraliskt elände. Vi ha redan erinrat om Allmänna barnhusets uppgift i afseende på späda barn och påminna äfven om Frimurarebarnhuset. De något äldre barnen äro ofta lika värnlösa. Det är för att i någon mån afhjälpa det onda som Stockholms kommun inrättat sina barnhem, som Stockholms stadsmission har sitt ganska betydande barnhem, n:o 20 Norrtullsgatan, och som J. O. Lindgrens »Trasskola», Malmqvistska barnuppfostringsanstalten samt barnhemmen i Hvita bärgen å Södermalm m. fl. uppstått, för att icke tala om så gamla inrättningar som t. ex. den Murbeckska vid St. Paulsgatan för fattiga flickors uppfostran, hvilken räknar sin tillvaro ända från slutet af förra århundradet.
Kommunens barnhem äro två, ett för flickor, det äldsta, i verksamhet sedan 1882, i n:o 33 Rådmansgatan, och ett för gossar, öppnadt 1885, i en gammal och ruskig träbyggning, n:o 66 Luntmakaregatan, men som dock hålles mycket ordentlig och där barnen ha en stor gård till lekplats. Det förra, bättre utstyrdt i afseende på lokalen, har ett anslag af kommunen, hvilket gått till mellan 7 och 9,000 kr. och har på senare år haft i medeltal dagligen några och trettio flickor med en underhållskostnad af 8,688 kr. år 1887. Barnhemmet vid Luntmakaregatan har ett anslag af 9,000 kr. med ungefär lika många barn och en underhållskostnad år 1887 af 7,829 kr.