Nya Stockholm

ständigt ha dem för ögonen. Det gör godt att tala med denna lika bildade som fromma kvinna, äfven om man icke delar hennes religiösa åsigter. Man måste beundra den fasta tillförsigt hvarmed hon utöfvar sitt stora barmhärtighetsverk och den ömhet hon visar för alla dessa eländiga i hennes grannskap, synnerligen för barnen hvilkas räddarinna hon är.

Då Elsa Borg år 1875 åtog sig att varda förestånderska för missionsverksamheten i Hvita bärgen, hade hon förut i åtskilliga år förestått en enskild flickskola i Gefle. Några fruntimmer hade, ömmande för den skriande nöden i dessa trakter af Stockholm, beslutat att för dess afhjälpande inrätta ett s. k. bibelkvinnohem efter föredöme af ett dylikt i London, inrättadt 1857 af fru Ellen Ranyard. Mot slutet af 1876 var detta hem färdigt, öfvertogs af Elsa Borg och började sin verksamhet med att sprida biblar och besöka de fattiga för att uppmuntra till bibelns läsning samt gifva råd och handräckning, synnerligen för att förmå de fattiga att söka hjälpa sig själfva. Utan egna tillgångar, endast verkande genom frivilliga gåfvor, sökte bibelkvinnorna att lemna både andlig och lekamlig hjälp äfven såsom sjuksköterskor, och därmed ha de sedan alt jämt fortsatt.

Mot detta bibelkvinnohem ha dock många anmärkningar gjorts, dels mot otillräckligheten af den teoretiska kurs som dessa kvinnor skola där undergå, dels mot ofullständigheten af deras kännedom i sjukvård, hvaruti ingen praktisk undervisning meddelas, dels ock mot att de unga kvinnorna icke kunna påräkna någon lämplig anställning när de efter kursens slut lemna hemmet. Huru vida dessa anmärkningar äro i alt fullt berättigade, är svårt att afgöra, men icke torde de vara alldeles ogrundade. För att vederlägga dem skulle väl Trons hvila, den månadstidning som fröken Borg utgifver, vara lämpligt organ.

Utom bibelkvinnohemmet, har samma »anstalt» ett skyddshem för fallna kvinnor, ett missionshem för den yttre missionen samt, det vigtigaste af alt, fyra i olika hus belägna barnhem med till sammans några och sextio flickor. Ett besök i de sist nämda hemmen är af ganska stort intresse och hvad där uträttas är otvifvelaktigt af god välsignelse. Fröken Borg och hennes medhjälperskor söka upp de uslaste mödrar, synnerligen sådana som straffats för brott eller sjunkit i de värsta laster, och mottaga deras barn för att uppfostra dem till goda och nyttiga människor. Man får ett förträffligt intryck af hvad som kallas »missionsarbetet i Hvita bärgen», om man t. ex. går in i det nya barnhemmet i Zethræus’ska malmgården vid Bondegatan och afhör undervisningen med de större flickorna eller kastar en blick i ett rum, där småbarn på två eller fyra år äro lifligt sysselsatta med