Nya Stockholm

Men fru Nyström stannade ej vid detta. Hon visste att just för att undvika sjukdomar kan det vara tillräckligt att frisk luft och någon tids hvila erhållas. Hon skaffade billiga sommarhem åt de mest öfveransträngda, liksom hon en gång i veckan under flere år i sitt eget hem samlade fattiga sömmerskor till vederkvickande samkväm.

Andra människovänliga kvinnor hjälpte henne. Den outtröttliga fröken Ellen Key höll små föredrag ett par gånger i månaden, berättade historiska tilldragelser, skildrade ädla mäns och kvinnors lifsgärningar. De andra samlingsaftnarna egnades åt musik eller höll en präst ett religiöst föredrag eller talade en läkare öfver hälsoläran. Det var ett helt arbetareinstitut i mindre skala för kvinnor.

Basaren måste naturligtvis tagas till hjälp. I Stockholm är basaren oundviklig, när man skall skaffa medel till något välgörenhetsverk. Det är en fåfängans marknad i många afseenden, men som dock kan mätta hundratals hungriga eller bereda dem ett behöfligt uppehåll i ansträngningarna, och genom en sådan basar skaffade fru Nyström och hennes välvilliga medhjälperskor sommarlof åt åtskilliga sjukliga sömmerskor hvilka i skärgården fingo hemta krafter till nya mödor.

Nu är fru Nyström död — hon afled i Paris i september 1889 — men hennes lifsgärning öfverlefver henne, och de fattiga sömmerskornas sak skall, vilja vi hoppas, tagas om hand af andra intelligenta och människoälskande kvinnor.

***

Sextio fruntimmer och en enda mansperson! Det var vintern 1887—1888. Vi befunno oss i några icke synnerligt rymliga rum i ett af de gamla husen å Helgeandsholmen. Kvinnoklubbens styrelse hade sagt till den som skrifver detta: »Kom och se huru vi ha det.» Och han kom, sannolikt den förste af sitt kön som fått tillträde till denna klubb, kanske också den siste, samt blott för en enda gång. Men det var tillräckligt för att lära känna hvad klubben vill och huru det går till på klubbens sammankomster,

Lokalen bestod då af ett samtals- och samlingsrum med piano, ett läsrum med många, af utgifvarne skänkta tidningar och tidskrifter samt början till en boksamling, välvilliga förläggares gåfvor, och ett par serveringsrum. Kastade man blicken genom fönstret, såg man den vackra taflan vid Mälarens utlopp.

Klubbledamöterna läste och samtalade. En liflig stämning rådde. En medlem föredrog ett stycke på pianot. Men så skulle man läsa något för hela sällskapet och därpå grunda ett meningsutbyte. En af