Sida 671
Ett slags efterbildning af P. B., ehuru fullt själfständigt och verkande helt och hållet på egen hand är sällskapet S. H. T., egentligen en filial af det sällskap med samma namn som stiftades i Upsala 1844 och äfven bär namnet Tratten. Stockholms filialloges benämning är också Carl Michaël.
Från och med Apollobröderne, S. H. T:s högsta grad, och ned till lägsta graden äro alla medlemmar verksamma att till sällskapets gemensamma bästa hålla glädjen vid makt och förädla samlifvet med sång, skaldskap och annan konst. S. H. T. är en frisk representant för det glada stockholmska lynnet utan någon tillsättning af mysticism, och om äfven detta sällskap är hemligt och uppträder med åtskilliga ceremonier, så sker detta icke för att inverka med mystiska medel eller göra sig intressant i verldens ögon, utan endast för att skaffa sig själf en glad stund till. I den afsigten har det också aldrig misslyckats.
***
Det är en afton i Hotel Phoenix’ festvåning. Längs väggarne i stora högtidssalen sitta några få damer och några ännu färre herrar. Den stora golfytan är alldeles tom. Ingen tycks våga sig ut på den. Man samtalar försigtigt hviskande. Det hela bär en betänklig prägel af tråkighet.
Då vågar ett fruntimmer sig med några osäkra steg fram till pianot. Hon slår några ackord. Det ger ett besynnerligt återljud i den stora, nästan tomma salen. Men snart är pianisten i ett intressant musikaliskt föredrag. Hon spelar med talang och känsla. Man tinar upp. Alt flere personer infinna sig, lockade af tonerna. De stanna i grupper midt på golfvet. Man bildar lifliga småsällskap vid de nyss så tomma väggarne. Det börjar se sällskapligt ut öfver alt. Ansigtena klarna. Vackra fruntimmersögon mana till munter meddelsamhet.
Detta har musiken åstadkommit. När pianisten slutat, höras kraftiga handklappningar och bifallsrop.
Där ha vi en omtyckt sångerska. Det kommer ännu mera lif i sällskapet. Man ser alt flera glada människor. Sångerskan låter höra ett par af sina bästa stycken. Allmän förtjusning. Konstnärinnan omringas, öfverhopas med tacksägelser, finner sig föranlåten att sjunga mera.
Men så skall man taga konstutställningen i betraktande i den andra salen. Det är en riktig utställning, fullt med taflor, kanske
