Sida 679
Blåbandsföreningen, också af 1883, men fullständigt ordnad 1886, har ett stort antal medlemmar (i hela Sverige omkring 20,000) som bära ett blått band i knapphålet. »Blå bandet» är titeln på föreningens tidning.
Ärans och nykterhetens tempelriddare af 1886;
Svenska kvinnornas nykterhetsförening, grundad 1887, ingick 1889 som filial i »Verldens kvinnors nykterhetsförening»;
Fosterlandsvännerna, en 1887 bildad förening som arbetar i spridda grupper;
National-goodtemplarorden, nämd här ofvan, grundad 1888 och som vid årtiondets slut ansågs ega omkring 15,000 medlemmar;
Rechabiterorden, inkom utifrån 1889;
Allmänna svenska nykterhetsförbundet stiftades 1889 med syfte att förena Sveriges alla nykterhetssällskap och verka genom lagstiftningen, i synnerhet för bränvinsförbud.
Till dessa nykterhetsföreningar kunde äfven nämnas Hoppets här, från 1870-talet, samt Svenska reformgillet, bildadt 1889 med uppgift att verka för hälsovårdsförbättringar i allmänhet och bland dem fullständigt afstående från rusdrycker.
Under 1880-talet har således den nya nykterhetsrörelsen vunnit fast fot i Stockholm och utvecklat sig i en omfattning som verkligen måste kallas storartad, synnerligen då man betänker, att det är en enskild verksamhet. I mycket står denna mäktiga samhällsrörelse i nära förening med det religiösa intresse som fått sitt uttryck i synnerhet uti de frireligiösa församlingarna, hvilka onekligen verkat icke så litet till sedlighetens främjande. Både baptister och metodister samt flera religiösa sällskap ifra för fullständig nykterhet. Men äfven socialisterna anse, såsom här ofvan omnämts, nykterheten vara en god bundsförvandt, ehuru de varna mot att låta nykterhetssaken undantränga intresset för de frågor som de förklara vara vigtigast.
Hvart man än blickar i det samhälle som utvecklat sig ur 1880-talets Stockholm, möter man fordringarna på nykterhet, och ehuru dessa visst icke kunnat besegra njutningslystnaden och lättsinnet inom så väl den ena som den andra klassen, torde de dock i ej ringa mån ha häjdat dessas framsteg. Vi ha redan i ett föregående kapitel framstält det inflytande som Stockholms utskänkningsbolag haft på dryckenskapens inskränkande, och detta torde vara obestridligt, så mycket det än förnekas och förkättras af goodtemplare m. fl., men lika villigt måste erkännas, hvad vi också förut påpekat, att goodtemplarrörelsen är af storartad vigt och ej kan nog välsignas af fosterlandsvännen.
Beklagligt är, att goodtemplarne så ofta äro benägna för splittring, föranledd däraf, att den mänskliga fåfängan äfven hos dem spelar en stor roll, men under det de till och med hätskt bekämpat hvarandra, ha de dock gemensamt arbetat på nykterhetens främjande och gjort detta med så fast öfvertygelse och så brinnande nit, att man ovilkorligt måste egna dem sin aktning. Den förvånande lifskraft som
