Sida 701
tillämpning företog lärarinnan vid Katarina folkskola, fröken H. Lundin, år 1884, med statsunderstöd en resa till Tyskland och England samt har sedan på egen bekostnad gjort en dylik resa, hvarefter hon antogs till inspektris öfver undervisning i kvinliga handarbeten vid Stockholms samtliga folkskolor.
Slöjdundervisning begynner alt mera införas i äfven enskilda skolor. Första början därmed gjordes i den af K. E. Palmgren 1876 upprättade praktiska arbetsskolan för barn och ungdom och därefter i fröknarna J. & F. Werners elementarläroverk för flickor och gossar.
En särskild undervisningsgren för flickor i folkskolan inrättades under årtiondets sista år, i det undervisning i matlagning då infördes i Storkyrkoförsamlingens skolhus vid Skärgårdsgatan.
***
Utom slöjdundervisningen i skolorna, meddelas sådan äfven i arbetsstugorna, särskilda nutidsskolor. Sådana finnas nu mera i de flesta församlingar. Om vi träda in i t. ex. Adolf Fredriks »stuga», 28 Kammakaregatan, finna vi en icke synnerligt rymlig, men snygg och ändamålsenlig lokal, bestående af tambur och två rum. I det ena rummet sitta vid långa bord åtskilliga torftigt klädda barn, sysselsatta med spånflätning eller annat handarbete. De se glada och intresserade ut, och mellan borden uppehålla sig två vänliga lärarinnor, som undervisa de små i dessa arbeten. Det hela gör ett godt intryck, och de redan färdiga arbeten som finnas att bese taga sig ganska nätta ut.
Det andra rummet är skomakareverkstad. Kring det låga skomakarebordet sulas, klacklappas och skoflickas af alla krafter. De små pojkarne — här äro icke, såsom i andra rummet, äfven flickor — handtera syl och becktråd med lust och ihärdighet, och de mest omöjliga gamla hasor skapas om till ganska aktningsvärda skodon för pojkarne själfve eller deras kamrater.
Men verksamhet gifver matlust, och när arbetstimmen är till ända samt arbetena och verktygen lagts undan och man läst en kort bön, tågar den unga truppen till matrummet, som jämte köket ligger på andra sidan gården. Där få de barn som på förmiddagen besöka arbetsstugan ett tillräckligt och godt middagsmål af två rätter. De som arbeta på eftermiddagarne erhålla kvällsvard af gröt och mjölk, välling eller pannkaka, och när de på aftonen begifva sig från »stugan», är det ingen som lemnar den med tom mage. Barnen behöfva ej häller erfara någon förödmjukelse af att på detta sätt bespisas, ty genom sitt arbete ha de gjort rätt för födan.
