Sida 716
exercisgafvel till manskapets öfvande. Kostnaden för denna hufvudstations uppförande och inredning uppgick till nära 183,000 kr.
Den andra hufvudstationen är belägen i Sieverska kasernen, Tjärhofsgatan, en här förut omnämd gammal byggnad som tillhör Stockholms stad och användts till olika ändamål. Vid brandkårens upprättande och innan Johannis-stationen bygts, var kårens hufvudstyrka förlagd här. Stationen är inredd efter ungefär samma grunder som den större hufvudstationen, så vidt detta låtit sig göra i ett gammalt hus, där äfven lokaler för andra ändamål finnas. Kostnaden för denna stations iordningsställande utgjorde 59,379 kr.
Utom de två hufvudstationerna, har brandkåren fem mindre, en i rådhuset, en vid Hornsgatan, en å Kungsholmen, en å Östermalm samt en å Djurgården. Stationerna å Kungsholmen och Östermalm utgöra tillämpning af en anordning som redan långt förut funnits i utlandets större städer, att i en gemensam, kommunen tillhörig byggnad hopföra tjänstelokalerna för dem bland de kommunala inrättningarnas särskilda delar som ligga i samma distrikt och ofta behöfva anlita hvarandras bistånd samt att inom samma byggnad upplåta bostäder åt den personal som städse måste vara till hands. Således finnas inom byggnaden så väl å Kungsholmen som å Östermalm både brandstation, polisstation med boställsrum åt kommissarien samt rotemansexpedition och bostad för rotemannen. Kungsholmsbyggnaden, vid Parmmätaregatan, är ny och från början inredd för ändamålet, under det stationen å Östermalm, vid Sibyllegatan, är inredd i ett gammalt boningshus. Den förra kostade kommunen 59,672 kr.
Men det är icke nog med att ha en stor brandkasern med mönstergill ordning och flera brandstationer ändamålsenligt inrättade samt ett omsorgsfullt inöfvadt eldsläckningsmanskap med förträfflig materiel och en sjöångspruta som visat sig kunna göra utmärkt nytta, alt detta under insigtsfull och kraftig ledning af en chef som gjort till sin lifsuppgift att bevara staden från eld och brand — det erfordras ock ett snabbt meddelande mellan stationerna samt en signalinrättning som lemnar manskapet hastig underrättelse om yppad eldfara. Detta är ett af hufvudvilkoren för en god brandorganisation.
Man behöfver nu mera icke klämta i kyrktornen för att kalla hela Stockholm till eldstället. Man icke ens vill ha ett stort antal folk dit. Men de som ha till yrke att släcka eldsvådor måste på det skyndsammaste underrättas, när en sådan utbrutit. Därför bestämdes i 1875 års brandordning, att eldsvåda skulle i de flesta fall tillkännagifvas medelst telegraf. Sedan har äfven telefonen kommit till användande.
De röda skåpen, som synas här och där på husmurarnes nedre
