Sida 730
XXXIV. Bland idrottmän
tilltagandet af ridöfningar i manège och promenadridter anföras bland de kroppsöfningar som tillväxt under 1880-talet. Förr stannade man helt förvånad, då man på gatan mötte ett fruntimmer till häst och man stod och såg efter henne så länge hon var inom synhåll. Nu är det ganska vanligt att på Stockholms gator se ridande damer, och de två ridhusen, Stockholms ridhusaktiebolags vid Grefturegatan samt Stockholms nya ridinstituts vid Mäster Samuelsgatan, äro af dem flitigt anlitade.
***
Jagt kan icke sägas utgöra någon mera idkad idrott för Stockholm, och de kongl. jagtpartierna i djurgården vid Ropsten, den kongl. hjorthagen å Ladugårdsgärdet, ha icke afhörts under senare år samt komma snart als icke mer i fråga, då hela denna instängda jagtmark undanrödjes för att bana plats åt hufvudstadens nya gasverk, m. m. Den kongl. jagtklubben har sina jagter fjärran från Stockholm, och bland stadens invånare finnas de som deltaga i jagtpartier inom olika delar af Sverige samt till och med arrendera jagtmarker i aflägsna landsändar.
Men nog har man skjutöfningar i Stockholm. Kommer man t. ex. utanför Norrtull, kan det hända, att man hör skott i granskapet. Det är då Svenska jägareförbundet har några af sina målskjutningar i Solna skogen. Går man upp i skogen, finner man en mängd skyttar som skjuta till måls å tafla och sedan å »björn», och de skickligaste tilldelas medaljer, dels i silfver, dels i brons. Åtta sådana målskjutningar kunna verkställas under året, och medelpointen för första pristagare å tafla håller sig vanligen mellan 40 och 50 ctm.
Är det själfva årshögtidsdagen, så börjas täflingsskjutningen redan på förmiddagen, och det händer, att omkring fyrtio skyttar deltaga i skjutning å tafla. Den skickligaste erhåller konungens pris, en större silfverpokal jämte medalj i samma metall, och kanske att någon medlem tilldelas förbundets guldmedalj för den bästa serien under året.
Sedan prisutdelningen egt rum, intager förbundet en sådan högtidsdag festmiddag, nu mera i sin rymliga och vid sådana tillfällen prydligt smyckade paviljong, men efter middagens slut öfverlemnar man sig icke åt veklig hvila, utan tager åter till skjutvapnet och skjuter å »löpande björn», hvarefter extra skjutning å tafla vidtager och håller i ända långt in i skumma aftonstunden. Träffarne falla vanligen tätt och vackert, och Solnaskogens genljud upprepar de kraftiga dubbelskotten.
Källa: Project Runeberg ·