Nya Stockholm

Stockholms gymnastikförening stiftades 1875 och har många minnesvärda bragder att anteckna i idrottens häfder. Redan 1876 anordnade denna förening den första svenska gymnastikfesten och täflade med Göteborgs gymnastiska sällskap. Året därpå deltog föreningen i en mellanfolklig gymnastikfest i Bruxelles och vann aktning hos utländska idrottsmän. Sedermera har föreningen deltagit i andra sådana fester inom och utom landet samt själf anordnat flere och städse uppträdt med utmärkelse. Efter att i nio år ha haft sina öfningar på gymnastiska centralinstitutet, hålles dessa nu i norra latinläroverket. Ordförande i styrelsen är kapten Balck.

Stockholms södra fäktklubb bildades 1882, när då varande löjtnant C. V. E. Ankarcrona och löjtnant W. Åhman hyrde Södra gymnastiska institutet vid S:t Paulsgatan, och har sedan ombildats till Stockholms södra gymnastik- och fäktklubb, i hvars styrelse generaldirektör A. Andersson är ordförande.

Ett särskildt element i Stockholms idrott har på senaste årtiondet tillkommit, nämligen det kvinliga som yttrar sig i synnerhet i Kvinliga gymnastiksällskapet, hvars ordförande är kapten C. Silow, och Stockholms kvinliga gymnastikförening som ledes af fröken Vendela A:son Falck. Af stort intresse är att se dessa kvinliga gymnasters uppvisningar, hvilka, lika litet som de vanliga gymnastiksällskapen, höra till den rent pedagogiska och ej häller till sjukgymnastiken, utan är verklig idrott samt ådagalägga, att styrkan, vigheten och hurtigheten ingalunda inverka ofördelaktigt på det kvinliga behaget.

Gymnastiksällskapens offentliga föreställningar mottagas med stort bifall af allmänheten och skaffa sällskapen väl behöflig förbättring i inkomster. Stockholms gymnastikförening samt Gymnastik- och fäktklubben ha till sammans gifvit sådana föreställningar äfven på kongl. Operan. Det är både roande och högtidligt. När förhänget går upp, ser man kanske ända till 150 man i gymnastikföreningens och fäktklubbens drägter samlade kring svenska fanan, och kapten Balck framsäger en vacker prolog, hvarefter kören sjunger »Vårt land». Så intågar en trupp värjfäktare som under t. ex. löjtnant Kantzows kommando utför ledfäktning, omedelbart aflöst af en afdelning sabelfäktare, anförda af löjnant Scherstén. Hvad man finner är, att det nu mera icke är militären ensam som kan fäkta, utan att Stockholms fäktklubb utbildat en stam äfven af civile män som kunna sköta värja och sabel. Man får för öfrigt se fäktning i rustning samt sabel mot bajonett, o. s. v. Så komma de gymnastiska öfningarna som visa så smidiga och behagliga rörelser och därpå fornnordiska bilder med sång och strängaspel