Nya Stockholm

Hvad är det som skimrar i månljuset, när vi kasta våra blickar från Söder Mälarstrand öfver vattnet till motsatta sidan? Gamla sta’n har försvunnit, och vi skåda en helt ny stadsdel med breda, trädplanterade farvägar och nästan lika breda gångbanor mellan palats för handelsbodar och affärslägenheter af alla slag. Inga brinkar och gatustigningar synas. Alt är jämt och slätt och inga hinder för människors och varors snabba framskaffande, vare sig med ånga, elektrisk rörelse eller hästkraft. Detta finna invånarne vara helt naturligt och kunna ej fatta, huru det någonsin kunnat vara annorlunda. Men mera folk än på vår tid i »staden mellan broarne», såsom det fordom hette, är det icke. Där bo fortfarande endast 12,000, ett fåtal i jämförelse med Södermalms 345,000 samt Norrmalms och Östermalms 380,000 och Kungsbolmens 138,000.

Invånarantalet är icke någon månskensfantasi, utan en hos stadens myndigheter 1888 uppgjord ungefärlig beräkning öfver Stockholms blifvande folkmängd. Beräkningen har gjorts med kännedom om huru många invånare kunna rymmas på 100 kv.-meter bebygd tomtyta samt då man vet, att folkmängdens täthet beror icke blott af husens antal och höjd, utan äfven af om de äro inredda i små lägenheter eller i våningar på många rum.

Framtiden kommer otvifvelaktigt att göra många förändringar i bostadsförhållandena, men man har funnit, att Stockholm, utan utvidgning af närvarande område, skall kunna hysa 875,000 människor. Det har uträknats hos stadsfullmäktige.

När man hunnit så långt, skall dock väl ännu finnas åtskilligt kvar af det Stockholm som nu kallas det nya, ty det går sannolikt fortare än hvad man föreställer sig att höja invånarantalet med 5 eller 600,000 — blott de två eller tre första hundratusen uppnåtts. På de senaste femtio åren har Stockholms folkmängd tredubblats, och på kommande femtio går tillväxten otvifvelaktigt ännu hastigare. Innan medlet af nittonhundratalet kan staden möjligtvis ha kommit till de ofvan nämda 8 eller 900,000. Den som då forskar i Stockholms gamla förhållanden och en sen aftonstund i riksbiblioteket låter tjänstemännen leta fram ett dammigt exemplar af vårt »Nya Stockholm», ler nog med ett ömkande uttryck öfver »forntidens naiva uppfattning», men nödgas kanske också erkänna, att Stockholm redan i slutet af föregående århundrade hade tagit ett stort steg fram åt samt att i synnerhet 1880-talet visade sig ganska lifaktigt.

»Det var då man började bygga mera efter hälsovårdens fordringar och i en smakfullare stil», säger forskaren och vänder sig till ett ungt fruntimmer som håller på med ett vetenskapligt verk, »och som doktorn vet, hittade man då på att hissa upp folk till