Sida 93
För hvarje krog finnes en manlig eller kvinlig föreståndare, hvilken aflönas af bolaget med från 1,500 till 2,100 kr. om året. Föreståndarens och bolagets ömsesidiga förhållanden ordnas genom kontrakt, hvarigenom bestämmes, att all utskänkning af spritdrycker och viner verkställes för bolagets räkning, utan att föreståndaren får däraf draga någon vinst. Däremot får han eller hon sälja mat, kaffe, té, chokolad, maltdrycker, cigarrer o. s. v, samt är, hvad maten vidkommer, skyldig att tillhandahålla den god och väl lagad, varm och kall, icke utlemna dryckesvaror på kredit eller mot pant och borgen samt tillse, det rusgifvande drycker icke lemnas åt personer under 18 år eller åt redan berusade. Bolaget bekostar möbler i serveringsrummen samt kärl till förvarande och glas till utskänkning af spritdrycker, hvaremot öfrig materiel tillhandahålles af föreståndaren. Lyse, värme och rengöring bekosta bolaget och föreståndarne gemensamt, äfven som aflöning åt biträdena.
Af de 250 utskänkningsrättigheter bolaget hade sig upplåtna under året till oktober 1886 voro 131 lemnade åt enskilda personer, nämligen 47 för försäljning till afhemtning af bättre spirituösa samt 84 för idkande af serveringsrörelse. Själft begagnade bolaget 94 utskänkningsrättigheter, af hvilka de nämda 67 å utskänkningsställena, där förtäring eger rum, de s. k. »bolagskrogarne», samt 27 å bränvinsmagasin. De öfriga 25 utskänkningsrättigheterna begagnades icke.
Af de nämda 84 rättigheterna för serveringsrörelse, d. v. s. å hôtel, källare och vissa kaféer, voro 3 öfverlåtne åt klubbar och 9 allenast för en del af året,
Ordningen å de olika slags försäljningsställena, på hvilka rörelse utöfvas för bolagets omedelbara räkning, öfvervakas af en i bolagets tjänst anstäld kontrollör, hvarjämte en inspektör, f. n. handelskemisten, d:r C. Setterberg, på för föreståndarne okända tider och med biträde af för dem obekanta personer tager kännedom om maten och dricksvarorna samt egnar dem en noggran undersökning på kemisk väg.
Men om det nu omnämda systemet icke erbjuder annat än fördelar och det sätt hvarpå det tillämpats endast förtjänar beröm, har det dock haft sina motståndare. Det har icke från de krogbesökandes sida, åt minstone icke offentligt, mött något ogillande, men dess större fiendskap från annat håll, och om det på sin tid så beryktade och så motbjudande bränvinskriget icke lyckligtvis vore redan utkämpadt, kunde nog anledning finnas att göra det till föremål för en utförlig skildring. Nu vilja vi endast i minnet återföra den tid, då ångbåtar, för ändamålet särskildt hyrda, under höst och vinter förde bränvinshemtande personer kostnadsfritt till Reymersholm i Mälaren för att där åt dem sälja rusdrycker till lägre pris än hvad utskänknings-bolaget i Stockholm kunde åstadkomma.
»Här, stockholmare», hette det, »skall ni för billigt pris få bättre bränvin än hvad ni får af det egennyttiga utskänkningsbolaget. Det är långt till Reymersholm visserligen, men jag bjuder på fri resa. Det blir bara en liten lusttur. Tag kaggar med er, så skall jag fylla dem med tiodubbelt ren vara.»
Det var lockande. Mannen på Reymersholm förklarades vara folkets vän... Bränvin för billigt pris! Och tiodubbelt se’n!