Sida 95
Ångbåtarne fyldes af törstiga skaror som sjöngo välgörarens lof... Arbetarne lemnade sitt arbete, öfvergåfvo hustru och barn eller togo dem med sig. Hvarje familjemedlem kånkade på ett bränvinskärl, och bränvinsfloden på Reymersholm leddes in i Stockholm. Ju mer hvar och en köpte, dess högre premium fick han. Det grep så omkring sig, att för öfrigt aktningsvärda husmödrar icke tvekade att skicka sina tjänare ut till den »rena» bränvinskällan för att få varan för bättre pris. Bränvinsfärderna gåfvo för öfrigt anledning till ganska störande uppträden.
Orsaken var, det bör icke glömmas, att »välgöraren» icke lyckats uttränga utskänkningsbolaget samt ej häller att få antagas till dettas enda skaffare. När Reymersholms »förädlingsverk» ej längre var i hans händer, flyttades högkvarteret österut, till Fjäderholmarne, och de från förra stället bekanta uppträdena förnyades. Men nämda holmar höra nu mera till Stockholms kommun, och stadsfullmäktige kunde därför göra slut på detta orättfärdiga krig.
Ett vida ädlare bruk af sin stora företagsamhet, skarpa blick och ovanliga ihärdighet gjorde bränvinskrigets upphofsman och oförskräckte ledare, då han i aktningsvärd praktik sökte täfla med bolagskrogarne och i stället för att frästa folket med bränvin lemnade det tillfälle att för billigt pris få god föda utan starka drycker. Hr L. O. Smith grundade nämligen ett ångkök på Kungsholmen. Maten tillredes snyggt och kraftigt samt förtäres dels i en tarflig lägenhet på nedra botten, dels i en bättre utrustad, en trappa upp. Mot abonnement på sex dagar erhåller man middag, bestående af kötträtt och soppa, för 35 öre samt frukost och kvällmat med mjölk efter 20 öre, således 75 öre för dagen. Frukosten ätes kl. 8—½10, middagen kl. 12—3, kväll kl. 6—9. I första afdelningen är priset något högre. En tredje afdelning, för ännu mindre bemedlade, lemnar i öfverlefvor från de två första middagsmat för 15 öre och soppa för 8 öre samt afton, bestående af nykokt gröt, för 10 öre. Starka drycker äro bannlysta från alla afdelningarna, men öl finnes. Fattiga skolbarn ha lemnats tillfälle att, mot af människovänliga personer lemnade måttliga bidrag, erhålla god och sund föda från detta ångkök. Till aflägsnare skolor skickas maten i hermetiskt tillslutna kärl. Största antalet har senast utgjorts af Ladugårdslandet, där 60 barn på detta sätt bespisats. I Storkyrkoförsarnlingen har antalet varit några och fyrtio.
Besöker man ångköket, som hålles mycket ordentligt och hvars föreståndare är hr O. Larsson, finner man sig nöjd med alla anstalterna där och kan med god smak äta den mat som framsattes, men det är likväl icke mycket besökt. Orsaken torde väl vara flerfaldig. En är onekligen, att bränvin alldeles saknas. Mången går
