Sida 98
icke finner skäl att återkalla den. De i egentlig mening kallade kaféerna utgjorde samma år öfver två hundra och grunda sina rättigheter på ett för tre år lemnadt tillstånd att annorlunda eller i vidsträcktare omfattning än nyss anförda paragraf meddelar, »dock utan samband med utskänkning af bränvin till förtäring på stället tillhandahålla allmänheten vin eller maltdrycker.»
Ett tredje slags småkaféer äro goodtemplarkaféer, hvilka stöda sin utskänkning på följande paragraf af ofvan nämda kungörelse:
Vill någon särskildt utan samband med rättighet till utskänkning af vin eller maltdrycker mot betalning hålla allmänheten till handa kokadt kaffe, té, chokolad eller andra tillagade, icke spirituösa drycker, göre därom hos öfverståthållare-ämbetet skriftlig ansökan, o. s. v.
Sist nämda kaféer ha således icke ens maltdrycker till salu, men antalet är icke större än tretio, då innehafvare af de olika rättigheterna till utskänkning af vin eller maltdrycker stiger till öfver åtta hundra. Alla dessa, på hvilka vinutskänkningen för öfrigt är högst obetydlig, äro ej försedda med spritdrycker, under det att förra århundradets 800 krogar alla sålde bränvin. Tiderna förändras och vi måste väl äfven under sådana förhållanden förändras med dem.
En annan sak är, huru vida de 800 små utskänkningarna i vår tid och synnerligen de egentliga småkaféerna kunna lifnära sina innehafvare på endast denna utskänkningsrörelse. Det förefaller åt minstone hvad åtskilliga vidkommer ganska tvifvelaktigt.
***
Om Stockholm icke eger några bulevarder, där kaféerna ligga tätt vid hvarandra i oöfverskådlig utsträckning, äro dess förnämsta kaféer dock icke långt åtskilda. Operakafét, Rydbergs, Kung Karls, Hamburger Börs, Victoria, Grand Hôtels, Strömparterren och de stora musikkaféerna ligga i hvarandras granskap, i hjärtat af Stockholm, där den civila och militära ämbetsmannaverlden, en del af den konstnärliga och literära, tidningsmän och affärsmän samt in- och utländska främmande sammanträffa på lediga stunder, och de stunderna börja ofta tidigt nog på eftermiddagen.
I kungliga stora teaterhuset finnes ingen foyer för allmänheten, men ett värdshus och två kaféer. Det ena af de sist nämda bär sedan ett förflutet årtionde namnet »Andalusiskan» och hölls för ännu längre sedan af schweizaren Camarch, är fortfarande mycket besökt men kan ej täfla med det andra i samma hus, »Lagergrens», så kalladt efter sin grundare, nu mera aflidne konditor Lagergren, och
