Sida 102
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
86
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
systur. — Den stungna runan Y betyder gh: helgun, Hælghunn. Deremot uttryckes icke blott k-ljud (kubl, auk), utan äfven g-ljud med ostunget Y: kuþfastr, Gubfastr, koþan, góban. När milþkini skrifves ined P, liar uttalet alltså varit møbgini med g och ej med gh. Som bekant har öfvergången från gh till g efter ð inträdt i fornsvenskan allmänt redan före den tid, från hvilken vi hafva en bokliteratur (Noreen, Pauls Grundriss 2, I, s. 600). Sandbyinskriften nr 26 visar, att denna ljudöfvergång i öländskan går tillbaka ända till elfte århundradet.
Vi hafva förut (s. 12) nämnt, att Sandbystenarna äro de bäst bevarade representanterna för en grupp af nära samtidiga öländska runstenar. Till denna grupp höra följande 8 monument, hvilka alla finnas i samma trakt af södra Öland:
1—2 Resmostenarna nr 3 och 4;
3 Mörbylångastenen nr 6 (B. 1074);
4 Hulterstadsstenen nr 19 (B. 1069);
5—6 Hulterstadsstenarna nr 21 och 22;
7—8 Sandbystenarna nr 26 och 27.1
Dessa stenar utmärka sig genom prydliga former och en rik ornamentik. Elementen i denna ornamentik äro bandformiga djur och ornamentala band, hvilka tillsammans bilda entrelacs. De mest framträdande djurbilderna hafva det utseende, som ofvan s. 83 är beskrifvet,2 men derjemte förekomma på de flesta äfven ormlika djur. Denna ornamentik har varit vidt utbredd i Norden, men träffas på runstenar hufvudsakligen blott i Mälar-landskspen samt på Öland och Gotland.3 Utmärkande för de flesta af de öländska runstenarna med denna ornamentik är att ornamenten äro upphöjda. Någon skilnad i ålder mellan dessa och runstenarne med konturteckningar har man ingen anledning antaga. Dessa ornament förekommo förmodligen oftast i trä, och det är träornamentiken, som är efterbildad på runstenarna med upphöjda ornament. Ivalkhällarnes plana ytor egna sig förträffligt för användandet af upphöjda ornament.
Genom ornamentiken bestämmes dessa runstenars ålder. Vi träffa denna ornamentik på de talrika svenska runstenar, hvilkas inskrifter blifvit inristade af Yppir (íibÍR) och Balle (ball). Hans Hildebrand har i sin afhandling Svenska folket under Hednatiden, 2:a upplagan, s. 154 hänfört dessa svenska runstenar till den Stenkilska ättens första regeringstid. Denna tidsbestämning är otvifvelaktigt rigtig. Den vinner bekräftelse deraf, att vi träffa denna ornamentik på en runsten i Uppland (B. 277 och 1136), på hvilken konung Håkan röde nämnes, och denna konung regerade sannolikast efter Stenkil, som dog år 1066.4
Sandbygruppens runstenar kännetecknas emellertid icke endast genom sin yttre form och sin ornamentik. De utmärka sig äfven genom en jemförelsevis rik och klar ljud-
1 Från norra Öland äro fyra monument kända, som äro samtidiga ocli nära beslägtade med Sandbygruppens runstenar, nämligen två (nyfunna) i Köping samt två från Källa. Endast en af inskrifterna (L. 1291) är någorlunda fullständigt känd.
2 Att det stora djuret på Hulterstadsstenen nr 21 är samma ornamentala djur som de, hvilka vi träffa på de andra stenarna, är ofvan (s. 72) utveckladt.
3 Jemför Montelius, Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift I, s. 62.
4 Se ATS, X, s. 72 ff.
Källa: Project Runeberg ·
