Ölands runinskrifter. Första bandet.

96

ÖLANDS RUNINSKRIFTER.

drottning Yrsa, och alltså Rolfs halfsyster på mödernet, anföll han (Rolf krake) också med krig, underkufvade och gjorde honom skattskyldig åt sig».1

Arngrim Jonsson gör Hjorvard till konung på Öland, hvarmed han icke särskildt sättes i förbindelse i Rolf Krakes saga, men någon mellanhand mellan Arngrim Jonsson och Suhm måste finnas, som dels ändrat Arngrim Jonssons namnformer Hervardus, Hior-vardus, Hiørvardus till Hiortvar, dels ur uppgiften, att Rolf gjorde honom skattskyldig, slutit, att han borde hafva titeln jarl.

Doc. A. Olrik, Köpenhamn, upplyser, mig i bref, att formen Hiortvar första gången förekommer hos Hvitfeldt, Danmarks riges kronike (1604), och möjligen är skriffel för Hiarthwarus hos Saxo, från hvilken sannolikt ock benämningen »jarl» härstammar, (Saxo, Gesta Danorum II, ed. Holder s. 57: Tunc Roluo magni acuminis iuuenem Hiarthwarum nomine . : . Suetie prefectum con3tituit . .). Samarbetaren af uppgifterna hos Arngrim Jonsson och Saxo är emellertid fortfarande obekant.

Det synes då högst troligt, att 4—6 uar utgjort senare stafvelsen i namnet Hiortvar och alltså r. 1—6 hela detta namn. R. 1 har antagligen varit ‡ h, i har Spink ej varsnat, 2 T har troligtvis varit ‡ 0 eller 0, 3 H U är felläst för r, t har blifvit för-bisedt; i fråga om en kalksten kan man väl vänta sig dylika felläsningar af en icke sakkunnig undersökare, då sammanhanget icke gaf någon ledning, helst om stället varit svårläst. Eller, månne hh UU står för w, så att hio i [hio]rtuuar Hiortwar saknas?

Runorna 4—6 liar kunna alltså icke vara pret. 'var', som man eljest skulle vänta; det verb, som tarfvas, måste hafva funnits efter 0lanþe.

Inskriftens början: »Hiortvar en jarl på Ölande . .» är rytmisk, inskriften torde därför hafva utgjort ett par värser, och det saknade verbet hafva varit 'fanns', rimmande på »hans» i slutet af andra värsen, som säkerligen skall fullständigas till: Han dödde. Gud hjälpe själ hans'.

Inskriften har alltså förmodligen innehållit följande runor:

4[i]m[i]rm (ei. DH+]rvrnrHK) •# nrxr bh hh þ+þþ* tm>

+HrBt] HHr *4h

Translitteration: h[i]ør[t]uar (el. [hio]rtuuar) ain iarl ba ølande [fans] ha[n] dødde gud hialbe sial hans

Vid translitterationen har þ återgifvits med d, emedan ristaren uppenbarligen brukar runan för denna bokstaf. Runan ‡ betyder 0 i ølande och dødde och kan ju äfven hafva denna betydelse i namnet, som alltså kan vara att läsa Hiørtvar. Att det ristats ain och icke en, torde utgöra ett försök att gifva inskriften ett ålderdomligt utseende.

Transskription: Hjørtvar en jarl på ölande fanns; han dödde; Gud hjälpe själ hans.

öfversättningen sammanfaller i det närmaste med transskriptionen. Formen 'dödde' för »dog» tillhör runstenens tidehvarf, t. ex. Peringskiöld, Mon. Ullerak. (Sthm 1719) s. 324: Konung Biörn på Håga dödde Anno Christi 840.

1 A. Olrik, Skjoldungasaga i Arngrim Jonssons Udtog i Aarb. f. nord. Oldkyndighed 1894, s. 115: Her-vardum etiam regem in Eylandia, qui inconsulto Rolphone Sculldam Adilsi regis Sveciæ et Yrsæ reginæ filiam, Rolphonisque proinde sororem uterinam duxerat, ob id ipsum hello adortus subegit sibique tributarium reddidit. Prof. L. F. Läffler har gjort mig uppmärksam på detta ställe.