Sida 130
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
Runstenen är 2 m. hög, l,06 m. bred vid foten, 18 cm. tjock. Runornas längd är 8 cm. I sin har i en stor fördjupning på midten men är dock förmodligen i, icke e; n ser vid första påseende ut som u på grund af en remna. I ordet ainiki läser B. 1060 den andra runan som T. Öfversta delen af runan är nu borta, i det en skärfva i kanten af stenen fallit af; men det är dock så mycket kvar, att Söderberg tror sig med visshet kunna påstå, att runan varit i, helst som T annars ej förekommer, blott 1. Inskriften är följande:
hn+i+ x Pi+RM - niA - 'i+ x wnrx " nik+ft * «n+ * +I+IM * 'IWA *
5 10 15 20 25 30 35 40
rvH'11 x >1+1+
45 50 55
Translitteration: suain * kiarþi * eftiR * sin * faþur * uikar * sun * ainiki * sialfR *
5 10 15 20 25 30 35 40
raisti x stain
45 50 55
Transskription: Svæinn giarði æftiR sinn faður Vikar, sun æinigi, sialfR ræisti stæin. Öfversättning: Sven gjorde (detta) efter sin fader Vikar; ende sonen reste själf stenen. Bugge anser senare delen af inskriften säkert vara värs, troligen ock förra delen, då »gjorde» utan objekt tyder på poetisk form, och ordnar halfstrofen sålunda: Svæinn giardi æftiR sinn faður Víkar, sun æinigi sialfR ræisti stæin.
40. Bägby, Gärdslösa sn.
Pl. XXV. Fig. 40.
Litteratur: Rhezelius, Monumenta Runica in Ölandia, konceptet 27, utskriften n:r 10, — B. 1059. — L. 1302. — Frigelius, Handskrifna samlingar på Kalmar stiftsbibliotek. — S. Söderberg, Runologiska och arkeologiska undersökningar på Öland I, s. 23.
Runstenen uppgifves redan af Rhezelius vara »widh Beijby broos Norre änden, förd till sitt g. ställe och där oprest. 634» och runstenen står ännu vid norra sidan af Bägby bro, i en trädgård, 127 steg väster om vägen, 40 steg norr om bron.
Runstenens höjd är 2 m., bredden l,50 m., tjockleken 11 cm. Runornas längd växlar mellan 14 och 18 cm.
Slingan utgör en sluten ring, nedtill omknuten af en orm, såsom B. 1059 utvisar.
Stenen är alldeles oskadad, men inskriftsidan är så skroflig och ristningarna så grunda, att man i början betviflar, att något är inhugget. Söderberg har dock lyckats med säkerhet läsa större delen af inskriften till ock med kuþa. I det följande asualt är s H ristad med mindre tydliga fåror, som gifva runan utseende af b; al synas säkra, ehuru kännestrecket på a sitter väl högt och det på l är väl långt, t är osäkert. I
Källa: Project Runeberg ·
