Sida 140
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
44. BO, BREDSÄTRA SN.
111
Namnet -rgil synes blott kunna tolkas som porkell, hvilket förmodligen genom sammanblandning ined þorgisl, porgils äfven synes haft en biform þorgill att döma efter skrifningar sådana som Thorgillus S. D. III 37 (1311), ThyrgiUus S. 1). III 98 (1312), gen. Thyrilli S. D. III 82 (1312).
Fonetisk transkription: Gunnbiarn auk Swæinn auk Iöliann — [po]rkæl faður sinn [,bända] góðan. G[uÖ — -tliar (Oddvarrf) risti rünaR — stæin[di].
öfversättning: Gunnbjörn och Sven och Johan (läto resa denna sten efter To)rkel sin fader, (en bonde) god. G(ud hjälpe hans själ!) -tliar (Oddvar?) ristade runorna och — målade.
Aum. På Gärdslösa kyrkogård på gången, som leder till östra inkörsporten, 19 steg från denna, säger Söderberg en stenflisa ligga, på hvars västra kant en hammare är inhuggen.
44. Bo, Bredsätra sn.
Pl. XXVII. Fig. 44.
Vid Bo i Bredsätra sn. hittadas »för 50 år sedan» ett fragment af en runsten, som fördes till Skedernosse. Som runstenen befanns användbar att utmärka egendomens väg-
• ... SKEDE
stycke, försågs den på midtytan med inskriften jjqsse > hvilken Söderberg ansett sig böra
utelemna på afbildningen.
Fragmentet är 81 cm. högt, bredden upptill är 37 cm., stenens tjocklek 10 cm. Slingans bredd är 10 cm. Ämnet är rödaktig kalksten.
Ristningen undersöktes af mig, Bråte, den 17 aug. 1905.
Af stenens vänstra runslinga är blott stycket närmast ofvan och nedom slingknuten i behåll, resten med alla runorna ef t dr stenens vänstra sida borthuggen.
I denna slinga finnes blott en runa kvar nedanför slingknuten. Den har alltså varit inskriftens runa 1 och utgör en rak staf 5 cm., hvars nedersta del är bortslagen, alltså runan i.
Därefter finnes ingen runa förrän i högra slingan, som öfverst äger runan 2, en rak staf, 6 cm., hvars vänstra sida är förstörd på öfre hälften men i behåll så långt upp, att svårligen något kännestreck kunnat finnas, man borde då se spår däraf. Det första ordet är alltså -iþur.
Ordet efter : kuþ : hilbi : är fullt klart siflu, alla runorna äro djupa och äfven kännestrecket i I, som Söderberg synes ha förbisett, är fullt tydligt; på i har aldrig något kännestreck funnits.
Därpå följer fullt tydligt hans utan föregående skiljetecken, och utan skiljtecken följer därefter 23 I, hvari öfre stafven är skadad, och 24 i. Emedan vinkeln mellan öfre slinglinien och slingknuten är skarp, är det säkert, att 24 i icke utgör staf till ett U, hvars staf vore slingknuten.
Källa: Project Runeberg ·
