Ölands runinskrifter. Första bandet.

114

ÖLANDS RUNINSKRIFTER.

45. Långbro, Repplinge sn.

PL XXVII. Fig. 45.

Litteratur: Rhezelius, Monumenta Runica in Olandia, konceptet nr 32, utskriften nr 19. — L. 1298. _

Rhezelius antecknar i konceptet: »Widh långebros öster endan är denne utnötte Runsten» och i utskriften: Denne Runsten år af sin arfgrift förder, och syns på honom intet mer ån desse runabokstäfver, och ligger i be:te Langbro. Därföre är han af wan-wyrdo så fördärfwat, som icke borde få wara medh monumenterna».

Teckningen visar två rader runor i stenens topp, de flesta blott stafvar:

I • INIIII

rni+

Betydelsen häraf kan icke utrönas. L. 1298 nämner blott stenens tillvaro utan att anföra någon inskrift.

46. Tingsflisan, Köpings sn.

Pl. XXVIII. Fig. 46.

Litteratur: Rhezelius, Monumenta Runica in Ulandia, konceptet nr 31, utskriften nr 17. — B. 1078. — L. 1297. — Frigelius, Handskrifna samlingar å Kalmar stiftsbibliotek. — Hilfeling, Resa 1797, Taf. XII, Tab. 13. — S. Söderberg, Runologiska och arkeologiska undersökningar på Öland I, s. 24 f.

Rhezelius yttrar i konceptet: »Denne för:ne sten står sudost wid k(yrkian), kallas Tingzflijsa. Skriften wendes rätt norr, är huitachtig sten». Tingsflisan är rest på en från öster till väster löpande låg ås, sydsydost om kyrkan, 200 steg från kyrkogårdsmurens sydöstra hörn. Stenens flata sidor vända mot ostnordost och ostsydost, och inskriften är på den förra sidan vänd från den väg, som löper förbi baksidan af runstenen.

Runstenens höjd ofvan jord är 2,80 m., största bredden är 2,12 m., tjockleken 33 cm. Runornas höjd ll|—16 cm.

Ämnet är grå kalksten, starkt skifrig. Ytan är mycket skroflig, tyckes vara framkommen genom klyfning.

Runorna äro i allmänhet kraftigt inristade men på toppen och högra sidan grundare än i början af inskriften; alla äro glatta i botten.

Uti inskriften är allt tydligt utom ordet faþur, där stenen är i hög grad skroflig och en djup spricka har försvårat inhuggningen. Ordets första runa f är tydlig, på \ a är kännestrecket osäkert på grund af sprickan, þ är mycket svagt och nära g saknas på midten, där sprickan är mer än 4 cm. bred. U har stafven skarp i botten, kännestrecket bredt, i en fördjupning, saknas nedtill; r har ett kännestreck som till U, kanske det djupaste strecket i inskriften, som blifvit kännestreck till r genom ett tvärstreck åt vänster;