Sida 110
11. Fonografen
110
göra sig hörd på bekostnad af röstens alla andra egenskaper. I tidernas längd upptäckte man dock åter, att ehuru en retorisk figur icke är något bevis, kan den med god verkan användas för att belysa ett sådant eller till och med nyttjas som en vacker ersättning derför."
"Huru inverkade fonografen på pressen?" sporde jag,- djupt intresserad.
"Dess verkan på pressen — d. v. s. den stridande pressen — motsvarade den elektriska kraftens inverkan på fabrikssystemet: organisk förändring snarare än tillintetgörelse. Genom fonografen kom talaren att i mycket åter intaga samma ställning, som Greklands och Roms store vältalare en gång intogo. I stället för att vända sig till sin verkliga åhörarskara genom det ofullkomliga tryckta ordet visste han, att hvarje ord, hvarje tonfall, hvarje skiftning i hans röst skulle träffa millioner lyssnande öron — kanske väcka en sen efterverlds bäfvan och hänförelse. De största tal höllos icke längre offentligt. Stående eller gående i sin ensliga kammare, icke längre bunden af en kritisk åhörarskara s närvaro, kunde talaren tillåta sig de våldsammaste åtbörder eller intaga hvilken ställning som helst, som kunde göra det lättare för honom att uttrycka sina tankar. Fonografen upptecknade hans ord, som med blixtens snabbhet spredos öfver hela verlden."
"Du talar om talarkonsten i förfluten tid", sade jag. "Utöfvas den icke längre?"
"De flesta vigtigafrågor hafva blifvit så fullständigt dryftade, om också ej afgjorda", svarade
Källa: Project Runeberg ·