Sida 16
2. Staden och dess innevånare
bestämdt ändamål. Derför egna alla, vare sig de oga mycket eller litet, män och qvinnor, unga och gamla vissa timmar dagligen åt någon inbringande sysselsättning och tänka lika litet på att låta andra göra deras arbete, som på att äta, sofva eller smälta maten genom ombud. I allas arbetsamhet har man funnit ett universalmedel mot den värsta af de olyckor, som under århundraden varit en förbannelse för samhället och ett ämne till förtviflan för lagstiftarne. Vårt arbete är imellertid intet släpgöra. Med några steg kunna vi vara framme vid ett fönster, der du sjelf kan se och bedöma hvilken fulländning maskinerna vunnit. Vi sköta dem blott; det verkliga arbetet utföres af krafter, som fordom fingo gå förlorade."
Om jag tillhört det kön, som särskildt finner nöje i att gå i bodar, skulle jag utan tvifvel långt förut börjat gifva akt på bodfönstren. Men menniskor hafva alltid intresserat mig mer än saker. Den del af min uppmärksamhet, som icke var upptagen af min följeslages förklaringar, egnade jag derför åt de personer, som just genom dessa förklaringar blefvo af ännu större intresse för mig än förut. Under tiden hade vi gått framåt, hvart hade jag ej haft tid att tänka på eller fråga om. Just som min följeslage slutat tala, hade han fört mig till ett stort fönster, hvilket liksom de öfriga tycktes bestå af en ofantlig skifva af spegelglas.
Innanför denna glasskifva syntes maskiner, som jag ej. kunde låta bli att beundra, ehuru jag icke kunde göra mig en föreställning om deras ändamål-Min uppmärksamhet fäste sig först vid den omstän-
Källa: Project Runeberg ·