Sida 17
2. Staden och dess innevånare
digheten, att de delar af mekanismen, som nu skulle bestå af jern eller stål, tycktes vara af poleradt silfver. Glas användes också i en utsträckning, som med hänsyn till dess bräcklighet förvånade mig. Till svar på min fråga fick jag veta, att det, som såg ut som silfver, i sjelfva verket var ett särskildt slags stål, öfverdraget med en ytterst hård aluminiumlegering.
"Redan på din tid", sade min undervisare, "visste man, att denna metall förekom i större ymnighet än sjelfva jernet. Men som man blott kände dyrbara metoder att utdraga metallen ur malmen, var aluminium af föga praktisk betydelse. Sedan dess har man uppfunnit förfaringssätt, som göra aluminium och dermed beslägtade metaller lika lätt tillgängliga som jern. Till följd af sin lätthet och sin egenskap att endast helt långsamt förlora sin glans i luften nyttjas nu hellre denna metall än jern till en mängd olika ändamål. Till och med då jern användes, öfverdrages det vanligen med denna legering, som skyddar det för rost och gör handteringen af maskinen mycket renligare — en sak af icke ringa vigt, eftersom maskiner begagnas för alla möjliga ändamål.
"Den der maskinen, du ser der framför dig, är en regulator, en oumbärlig husgerådsartikel. Den lemnar, eller rättare sagdt utdelar den drifkraft, som fordras för alla de ändamål, hvartill maskiner äro användbara."
"Men hvarför använder man så mycket glas i dessa maskiner?" sade jag. "Blotta dallringen borde vara nog för att göra det alldeles odugligt."
Källa: Project Runeberg ·