En framtidsblick

"UJJLHJ

217

Hon sade ingenting vidare i ämnet, utan steg raskt upp från sin stol och bad oss komma ut i trädgården for att se på blommorna och frukten. Kort derefter togo de flesta af sällskapet afsked. Men Ialma, som kom ihåg något, som jag sagt på dit-vägen, sade åt vår värdinna, att det skulle roa mig att se hennes porträttsamling. Medan jag enligt den gamla damens anvisningar höll på att göra i ordning apparaten, hade Reva en hastig öfverläggning med Ialma. När denna kom in, tog hon mig afsides för att säga mig, att Reva bedt Anvar låta henne fara hem med Ialma.

"Jag har kpmmit för att bedja dig få låna din karriol", fortfor hou. "Du kan fara tillbaka med Anvar. Du tycks vara ofantligt belåten med att få annat sällskap än mitt, och ändå gjorde jag mitt bästa för att underhålla dig."

I det hon med ett skalkaktigt leende sade detta, gick hon tillbaka till Reva, som höll på att förklara för den gamla damen, att hon ej ämnade fasta upp sitt hår, eftersom hon skulle återvända hem med Ialma.

De första porträtt, som visades i apparaten, väckte blott i ringa grad mitt intresse. Mina tankar ville gå tillbaka till ett ämne, som icke stod i omedelbar förbindelse med dem. Men slutligen skingrades min likgiltighet helt och hållet.

"O himmel!" utropade jag, i det jag spratt till och med häpnad och förvåning betraktade det porträtt, som just visat sig. Det tycktes lefva och röra sig, ja till och med le i den fönsterlika öppning, der det framträdde.

En framtulsbUck. 10