En framtidsblick

225:

Jag var händelsevis ganska hemmastadd i detta ämne. Med tillhjelp af "Montucla" och liknande arbeten lyckades jag åstadkomma något, som min syster Maud ansåg som den utmärktaste af alla nyare afhandlingar. Jag hade nämligen lyckats att deri framhålla min egen öfvermåttan stora kännedom om ämnet i motsats till teutonens bedröfliga okunnighet om den sak, hvaråt han troligen egnat blott lika många år som jag dagar. Och ändå hade jag varit samvetsgrann i jemförelse med vissa anmälare. Jag hade verkligen sökt förvärfva mig någon kännedom om detta ämne, och nu skördade jag lönen för mina bemödanden. Hulmar, som var alldeles förtjust öfver att kunna få upplysningar om just de punkter, som hittills förefallit honom mest dunkla, gjorde den ena frågan efter den andra. Det var som om man skulle tänka sig, att Mommsen , finge tillfälle att fråga en person från Scipionernas tid om de många punkter, som visa sig vara olösliga problem till och med för hans flit och kritiska skarpsinnighet.

Hulmars tillfredsställelse var så mycket större, som mina svar ofta bekräftade hans egna skarpsinniga antaganden. Han visade sig ega en märkvärdigt noggrann kännedom om vissa punkter — så noggrann, att då han frågade mig derom, måste jag säga, att jag ej kunde svara bestämdt utan att hafva tillgång till vissa böcker. Den stora svårigheten vid undersökningen af denna period hade icke varit bristen på urkunder, utan den stora mängden af sådana samt det förhållandet, att de voro affattade på nästan okända språk.