Sida 321
36. En kyss och dess följder
321:
"ocli jag vet, att hon beundrar dig. Då greps jag af en plågsam känsla, som jag aldrig förr känt, och förstod, att jag måtte älska dig, eftersom jag oj kunde uthärda den tanken, att du brydde dig tör mycket" om någon annan."
Till gengäld för denna ljufva bekännelse omtalade jag, att jag på nästan samma ställe blifvit medveten om min kärlek genom att förnimma samma plågsamma känsla, då jag såg Anvar Siured afvakta hennes återkomst. Detta ansågo vi naturligtvis båda för ett märkvärdigt sammanträffande, och vi hade en mängd dylika förtroenden att gifva hvarandra. De voro verkligen så många, att tim-marae förflöto, utan att vi märkte det, då Hovas far till hennes förvirring kom och kallade oss till frukosten, just som hon brukat säga till honom och mig, då vi varit för upptagna af vårt arbete för att komma utan någon påminneiso. Hulmar hade nu på allvar börjat arbetet med att ordna det myckna stoff jag hjelpt till att skaffa honom.
Så förflöt tiden tills det fattades blott ungefar tio dagar till Olavs och Ialmas bröllopsdag. Under det första ljufva utbytet af ömsesidiga förtroenden hade vi helt och hållet glömt bort Edith Alston. Lyckliga älskande bruka ju vara upptagna af det sälla närvarande ögonblicket. Men under våra följande samtal utgjorde Edith ett synbarligen outtömligt ämne för Revas frågor. Efter att hafva bekänt sin kärlek fann hon ständigt nöje i att få veta allt,, som rörde min förlofning med hennes forna jag. Ty sedan hon i mina skizzer varseblifva den underbara likheten mellan sig och Edith,
Källa: Project Runeberg ·