Sida 322
36. En kyss och dess följder
322:
liade liou mer och mer kommit att betrakta henne nr denna synpunkt. Då jag såg, hvilket nöje dessa skizzer gjort henne, och hon särskildt bad derom, gjorde jag ännu en sådan, som föreställde Edith i den drägt, hon bar vid ett visst oförgätligt tillfälle. Med denna teckning liggande framför oss, fick jag åter berätta hela historien. Reva lyssnade tankfullt derpå.
"Älskar du verkligen Reva lika mycket, som du älskade Edith?" frågade hon plötsligt vid en viss punkt i min berättelse.
Jag förklarade, att en sådan fråga var alldeles orimlig, eftersom Edith och Reva för mig voro en och samma person. Hon skrattade sjelf åt sin dumma fråga, som hon kallade den, och bad mig fortsätta med min berättelse.
"Hvad!" utropade Reva, då en detalj, som jag hittills underlåtit att nämna, råkade undfalla mig. "Du kysste henne hvar gång du kom till henne?"
Jag måste nu förklara, att jag under dylika förhållanden hade denna rättighet.
"Hon måtte verkligen hafva varit dig mycket kärare, än hvad jag är", utropade Reva med en liten darrning på rösten, "eftersom du aldrig —" Hon hejdade sig, rodnade häftigt och tycktes vara förskräckt öfver det obetänksamma yttrande, som omedvetet undfallit henne.
Vi stodo på verandan och voro just i begrepp att gå in till Hulmar, som var sysselsatt i sin studerkammare. Enligt de gällande reglerna för det -passande handlade jag orätt, mycket orätt, och jag visste det. Men hänförd af en som det föreföll mig
Källa: Project Runeberg ·