Sida 324
36. En kyss och dess följder
324:
liar tillåtit Ismar — kyssa mig." De sista orden tycktes kosta lienne stor ansträngning och åtföljdes af en djup rodnad.
Yid dessa ord blef uttrycket i Hulmars blick, som lian riktade på mig, strängt, mycket strängt. Men utan att gifva lionom tid att tala, fortfor Heva brådskande:
"Klandra honom icke! Det var helt och hållet mitt fel. Jag — nästan bad honom göra det."
"Beva", sade hennes far, ännu mycket allvarsam, men dock med synbar lättnad, "livad hör jag V Förklara dig!"
"Jag kan knappt förklara, hur det gick till. Men en mycket dåraktig tanke liade fått makt öfver mig. Jag trodde, att Ismar icke älskade mig, som — som han gjorde, när jag var Edith. Jag kunde ej uthärda den tanken; jag visste knappt livad jag sade."
"Eeva", sade hennes far, men nu mycket mindre allvarsamt än förut, "du har verkligen gjort dig skyldig till ett svårt fel, för hvilket qvinnorådet strängt skulle tillrättavisa dig, om det komme till dess kännedom. Dess medlemmar känna icke till de särskilda skäl, som i hög grad ursäkta en sak, som annars skulle vara oursäktlig. Jag kan just ej klandra Ismar. Hur kunde man vänta, att han skulle kunna stå emot en sådan uppmaning? Kanhända jag i sjelfva verket är mera klandervärd än någon af er. Men, mina kära barn", fortfor han, "vi få ej dölja för oss, att I båda icke hädanefter kunnen lemnas på egen hand som hittills. Du, Eeva, har- gifvit Ismar en rättighet, som blott tillkommer
Källa: Project Runeberg ·