Sida 67
6. Ismar
67
en vacker början med att kufva och till sin nytta använda naturkrafterna, men voro sjelfva offer för ett oerhördt moraliskt förderf. Några få bland de af naturen eller lyckan mera gynnade tyckas hafva lefvat ungefär som alla nu lefva. Men till och med dessa måste hafva funnit det svårt att vinna någon verklig lycka, omgifna som de voro af allt slags elände och förnedring. Detta var menniskornas eget fel, icke den verlds, hvari cle befunno sig.
"Huru motbjudande det än förefaller oss att ens läsa om detta samhälle, tillbragte Ismar slutligen minst halfva sitt lif i den iclealverld, han skapat åt sig. Detta blef i synnerhet händelsen efter hans återkomst från Olim, i hvars ofantliga bibliotek han upptäckt nya källor till kunskap om sitt. favoritämne och den period han särskildt studerat."
"Hvilken period var det?" frågade jag, ehuru nästan säker på, hvad svaret skulle blifva.
"Senare hälften af nittonde århundradet. JTar och son hade särskildt studerat denna tid som var märklig i sin egenskap af öfvergångsperiod. Mycket fans då qvar, som inom kort försvann för all- • tid. Det var en tid af jäsning och börjande förderf, hvarur samhället slutligen framträdde så i grund förändradt till sin yttre gestalt och till många af sina sträfvanden och åsigter, att det knappt hade någon likhet med det, som existerat blott några fa generationer förut."
Jag afbröt icke ånyo berättelsen för att göra frågor om den stad, han omtalat under namnet Oliin. Jag fick sedan, veta, att den var ett gam-
Källa: Project Runeberg ·