Sida 68
6. Ismar
68
malt och ryktbart lärdomssäte nära medelpunkten af den australiska kontinenten. På grund af flere orsaker, som här ej behöfva uppräknas, var dess ryktbara universitets stora bibliotek synnerligt rikt på dokument rörande andra och tredje årtusendets historia. Bland andra unika skatter egde det fotografiska afbildningar i förminskad skala af inflytelserika tidningar, utgifna under många århundradens lopp, ja, under hela den tid, då pressen stod på höjden af sin makt. Jag har sett en fullständig årgång af "Times" i så förminskad skala, att den upptog blott ett ark skrifpapper. Genom en särskild inrättning kunde dessa afbildningar förstoras, så att forskaren med lätthet kunde läsa dem.
"Det dröjde länge, innan Ismars mor och syster började känna sig oroliga öfver, att han alltmer uppgick i den idealverld han skapat åt sig. Tyst och försjunken i tankar, tycktes han förlora allt intresse för verklighetens verld omkring honom, medan hans kropp tynade af, liksom hade den ej kunnat bära bördan af detta dubbellif. Slutligen inträffade en kris. Man fann honom en morgon i en dödslik • dvala, som räckte flera veckor. En skicklig läkare, som med stor kostnad tillkallades från en aflägsen del af jordklotet, sade, att dylika fall förut inträffat, ehuru med långa mellantider. Han förutsade, att patienten vid uppvaknandet ur sin dvala skulle synas hafva förlorat allt minne af sitt forna lif eller ihågkomma det endast under det vanställande inflytandet af sin inbillning. Denna fösutsägelse visade sig blott alltför sann. Min olycklige slägting
Källa: Project Runeberg ·