Sida 69
6. Ismar
69
hade förlorat sitt lysande förstånd genom sin alltför stora ifver att inhemta kunskaper.
"Han återfick helsa och krafter jemförelsevis hastigt. Men han tycktes hafva mistat all lust för sina forna studier —ja, såvidt man kunde finna, för alla de kunskaper, som han till så högt pris förvärfvat. I lifvets vanliga förhållanden uppförde han sig på ett passande sätt, ehuru han ofta röjde en underlig glömska af välkända fakta. Mot sin mor och sin syster var han samme ömme son och broder, som han alltid varit, mot andra lika vänlig och hänsynsfull som förr. Men som hans ord stundom läto ana, ställde han dem tydligen i samband med en följd af erfarenheter, om hvilka de icke hade någon kännedom.
"Det sällsammaste af allt var något, som hans mor upptäckte, eller rättare anade — qvinnan tyckes i sådant fall hafva en nästan instinktlik förmåga att draga rigtiga slutsatser — nämligen att hennes son hade en hemlig hjertesorg, förorsakad af obesvarad eller på annat sätt olycklig kärlek. Denna upptäckt både gladde och smärtade henne. Bland oss är det, som du snart skall märka, en mors förnämsta mål att få sina barn lyckligt gifta och hennes särskilda uppgift att arbeta derför, så vidt det står i en tredje persons makt. Det är ej svårt hvad döttrarna beträffar. Hon kan gerna låta dem välja sjelfva, eftersom det alltid står i deras makt att välja. Men annorlunda förhåller det sig med sönerna. På grund af flere orsaker är tillgången på giftasvuxna qvinnor alltid mindre än efterfrågan. Hvarje mor är följaktligen angelägen om, att
Källa: Project Runeberg ·