Sida 73
6. Ismar
73
tåg i staden, kanske emedan nya syner försatt honom i själsspänning — allt nog, kort efter ankomsten till mitt kontor, der jag sköter vissa göromål, som stundom kräfva min personliga närvaro i staden, föll han i en djup sömn, som snart blef kata-leptisk. Först förskräckt, insåg jag snart den stora vigten af det gynsamma tillfälle att undersöka min patients själstillstånd, som erbjöds mig. Det var min pligt både som vän till familjen och som själsläkare att ej rygga tillbaka för något sätt att erhålla ledning för min behandling af den sjuke.
"Genom välkända medel förmådde jag honom att tala otvunget, dervid omsorgsfullt undvikande att påverka hans tankegång. Hvad jag sålunda upptäckte, rättfärdigade till fullo mitt handlingssätt. Min patient hade alltifrån sitt skenbara tillfrisknande lefvat i en inbillad verld. Hans verkliga lifs förhållanden, sådana de tedde sig för honom genom det vanställande mediet af hans hallucinationer, antogo formen af motsvarande förhållanden i den aflägsna forntid, hvarpå han koncentrerat alla sina själskrafter.
"Jag hade snart bestämt mig för det sätt, hvarpå jag borde gå till väga. Blott på en väg kunde han föras till en klar uppfattning af lifvets verkliga förhållanden, nämligen att börja från början och att lära känna dem på samma sätt som ett barn, ah initio. För detta ändamål skulle han få vakna under inflytandet af den föreställningen, att han tillhörde en förfluten tid. Han skulle inträda i den nuvarande verlden som en gäst från den forntid han trodde sig tillhöra. Under min ledning skulle
En /ramüdsblicl'. 4
Källa: Project Runeberg ·