Sida 147
6. Tiden efter inbördeskriget.
Redan många år tidigare än det ofvannämda året 1838 hade tvänne ångare sändts från Amerika till Europa, den ena redan 1819, det andra 1831, men båda hade behöft orimligt lång tid för öfverresoma och hade tarfvat så mycket bränsle att hela deras utrymme tagits i anspråk för kol, hvarför resorna, ur affärssynpunkt bedömda, icke egde någon synnerlig betydelse och häller icke upprepades. Men „Sirius“ och „Great Western“, kvil-ka anlände den ofvannämda 23:dje April hadc icke allenast medfört last utan också passagerare och därför måste den egentliga oceantrafiken med ångare anses ha tagit sin början med deras ankomst till Amerika. Yisst hade „Sirius“ användt hela ader-ton och ett half dygn på resan mellan Queenstown och New York och hade därunder bränt upp hela sitt kolförråd så att reservspiror och annat löst trävirke måste anlitas för att få ångaren i hamn, men „Great Western“ hade tillryggalagt samma sträcka på fyra dygn kortare tid och hade kol öfver vid framkomsten, hvarigenom tillräckligt tydligt visades att ångbåtstrafik öfver oceanen var icke blott möjlig utan sannolikt äfven skulle kunna bli en god affär.
Eörut hade all såväl passagerare som annan trafik förmedlats af segelfartyg, hvaribland de präktiga, snabbseglande „clip-pers“yr, voro de förnämsta, som gjorde regelbundna turer mellan Europa och Amerika. I hufvudsak motsvarade dessa fartyg i allo tidens fordringar, ja, voro i det hela betydligt säkrare än de första ångfartygen, med hvilka de beträffande utrymme och bekvämlighet för passagerarne, mera än kunde mäta sig. Till en början tog ångbåtstrafiken därför icke häller synnerlig fart. „Great Western“ gjorde inalles trettiosju resor öfver oceanen, men „Sirius“ skickades efter återkomsten till England icke mera öfver Atlanten och andra ångare som gjorde profturer till Amerika lyckades icke tillräckligt väl för att man skulle känt sig hågad att öfvergifva clipperfartygen.
Den första regelbundna trafiken med ångare på Amerika öp-nades 1840 af ett bolag, som officielt kallade sig The British and North American Roy al Mail Steam Packet Company, men som i dagligt tal bar sin stiftares och chefs, Samuel Cunards, namn. „Cunardlinjen“ lyckades få till stånd ett kontrakt med Englands regering, enligt hvilket denna förband sig att till bolaget betala en summa af G0,000 pund sterling om året för befordran af posten från England till Amerika, och stödt på detta förmånliga aftal började bolaget sin värksamhet med fyra ångare, hvilka
Källa: Project Runeberg ·
