Sida 148
6. Tiden efter inbördeskriget.
forst en gång i månaden, men senare livar fjortonde dag gjorde turer från linjens båda ändpunkter, Liverpool och New York.
Sin första, ända till i dag som ‘år fortbestående, rival erhöll Cunardbolaget år 1850 i „The Liverpool, New York and Phila-déiphia Steamship Company eller Inman linjen, såsom detta bolag efter sin stiftare blifvit kalladt. Inmanbolaget begynte sin bana med införandet af tvänne nyheter i inredningen af sina fartyg, nyheter, som haft ett aldeles oberäkeligt inflytande på utvecklingen af ångbåtsbyggeriet. Dess ångare inrättades — i motsats mot alla, som förut plöjt Atlanten — äfven för tredje klass eller s. k. steerage-passagerare samt förseddes med propeller i stället för hjul såsom alla ångfartyg dittills.
Befordringen af tredje klass passagerare med ångare var ett dråpslag mot clipperfartygen och en gång inne på denna bana gick den vidare utvecklingen i samma riktning. Det årligen stegrade antalet resande till Amerika, både egentliga emigranter och sådana, som både ville och kunde betala för större komfort än dessa, gaf upphof åt det ena nya bolaget efter det andra och hvarje nytt sådant som uppträdde införde också någon nyhet och förbätring i sina ångare. Snabbheten ökades, likaså fartygens storlek och lyxen i inredning stegrades oupphörligt. Men först år 1870 gjordes igen att afgörande stort framsteg. Det var „The Oceanic Steam Navigating Company“ eller White Star linjen, som då upptog täflan med de äldre bolagen, och i dess nya ångare hade den stora förbätring införts att hytter och salonger för första klass passagerare förlagts midskepps, hvarigenom obehaget af skrufvens skakande och känningen af sjögången förminskades så mycket sig öfverhufvudtaget göra lät.
Pördelarne af denna förändring i fartygens inredning voro så i ögonen fallande, att de äldre bolagen inom kort funno sig nödsakade att följa exemplet så att inom kort alla första klassens ångare voro inredda efter samma principer som White Star linjens båtar. Under sjuttiotalet växte trafiken på Amerika ytterligare och ändå snabbare än förut. Nya bolag nppstodo altjämt, de gamla ökade oupphörligt antalet af sina fartyg och hvarje fartyg, som bygdes öfverträffade åtminstone i något af-seende sina föregångare. Tiden för resorna nedbraktes så mycket att åtta dygn från hamn till hamn icke mera var något ovanligt och samtidigt dref man lyxen i inredning och utstyrsel så långt att fartygen gjorde fullt skäl för benämningen „flytande palats“ — men alt defita oaktadt har det först varit de alra senaste
Källa: Project Runeberg ·
