Amerikas Förenta Stater

tioner — och prisen naturligtvis i förhållande därtill. På senaste tid liafva till och med flera af dessa miljonärs-krogar — „saloons“ såsom de alla med ett gemensamt namn kallas — begynt söka locka till sig kunder genom att förvandla sina lokaler till formliga museer för konstvärk och antikviteter. Den beryktade krogen i hotellet ,,the Hoffman House“ t. ex. är prydd med ett par utsökt vackra, äkta gobeliner, originaltaflor af Bougrereau och Chcdmanski, praktfulla skulpturer i marmor och brons af nutidens mest framstående mästare och annat dylikt i samma stil. Och för att gifva sina kunder tillfälle att i lugn och ro njuta af anblicken af dessa konstskatter, har egaren till denna enastående praktkrog försett lokalen med ett antal bord och stolar, skurna i gammal ek och så bekväma som blott nutida möbelsnickare kunna göra kaféstolar, har sörjt för den mest splendida elektriska belysning af salen och har engagerat en skara tjänsteandar, hvilka stå utan like i den äkta amerikanska konsten att tillblanda drycker af de mest olika slag hvarom den most uppöfvade och raffinerade fyllhundsfantasi någonsin kunnat drömma. Men så är också denna säkert alla motstycken saknande lokal ständigt fyld af gäster, så att de många hundratusental dollars, som utgifvits för dess inredning och utstyrsel säkert längesedan betalat sig och troligen komma att betala sig många gånger om innan publiken hunnit trötna på att taga denna Amerikas erkändt praktfullaste och mest originella krog i betraktande.

Steget från denna och de andra luxuösa utskänkningsställena i de förmögna stadsdelarna af New York till kragarna i fattigkvarteren är i ytre afseende ett aldeles ofantligt. Inhysta i de uslaste lokaler, i källare eller små krypin bakom något slags butiker, till otrolighet smutsiga, illa eller als icke ventilerade och vanligen samtidigt j tillhåll för allehanda banditer, hvilka gör det till en lifsfarlig risk att besöka dem under åtminstone en del af dygnets timmar, erbjuda dessa krogar ett tillfälle att studera fattigdomens djupaste förnedring och lastens vidrigaste ytringar, sådana som ingen annan plats på jordklotet. Det är i sådana lokaler det brottets raseri utvecklas, som skyr ingenting i världen då det gäller att tillfredsställa en ögonblickets ingif-velse, det är från sådana kryphål en stor stads värsta utskum under oroliga tider vältar fram för att söla ned, förstöra och uppsluka alt hvad kultur, civilisation och arbete under sekler åstadkommit. I New York äro dessa hålor kanske värre än någon annanstädes — låt oss därför hoppas att aldrig en sådan konflikt i den nya världens liufvudstad uppstår, som lämnar dessa dess