Sida 197
6. Tiden efter inbördeskriget.
säker om att i morgon någon klätrat förbi honom, om på grund af värklig förtjänst eller på grund af mera än vanligt djärf och oförsynt humbug gör detsamma. Att komma fram är hufvud-saken, medlen bisaker dem högst få fästa sig vid. Men till spetsen sträfva alla och därför kan ingen, som hunnit dit vara säker om annat än att hans plats är alt annat än säker.
Det att vara son till Förenta Staternas president eller ättling af någon, som spelat en framstående roll i landets historia, betyder ingenting såvida presidenten-faclren lämnat sin upphöjda plats eller såvida ättlingen icke själf på finansiell eller politisk grund kan göra sig och sin person gällande. Det är individen med ett ord, som betyder något, icke den ärftliga klass han tillhör.
Men då individen ju inte bär på sig någon skylt, som talar om hvad han går och gäller för och då det blefve altför besvärligt att i hvarje enskild fall taga reda på det personliga värdet, men på samma gång också är omöjligt att acceptera honom utan något slags garanti, så griper man till den enkla och bekväma måttstock, som ligger närmast till hands för amerikanska begrepp. Huru mycket är han värd? frågar man. Och om detta slags värde kan uttryckas med tillräckligt många siffror gör man inga flera frågor. En miljonär är utan vidare acceptabel såsom societets-medlem och tas emot med öpna armar hvar som hälst.
Miljonärs-elementet är det därför äfven, som spelar första fiolen — och närapå alla andra instrument med, för resten —> i New Yorks, den amerikanska societetens Meccas, sällskaps-orke-ster. Ty New York är det, som sätter prägeln på alt hvad amerikansk societet heter. Man opponerar sig mot dess domslut, man påstår högt att man ingalunda följer i dess kölvatten, man förhånar dess mani att efterapa alting engelskt, men i alsköns tysthet bemödar man sig dock att vara så mycket New Yorkare som möjligt. Boston eger gamla traditioner såsom intelligensens brän-punkt, Washington har presidenten och diplomatiska kåren och Chicago sitt anseende för stor rikedom och frikostighet, men ingen af dem har New Yorks societet, dess „fyrahundrade“. Dessa, som utgöra societetens grädde, äro miljonärer eller åtminstone miljonärers anförvandter allihop och om någon gång en icke miljonär lyckas innästla sig i deras krets så rättfärdigas det sällsynta undantaget altid af några andra utomordentliga, värkliga eller skenbara egenskaper.
En europeisk titel t. ex. gör altid en utmärkt effekt på ame-rikanskt-demokratiska örhinnor och dess bärare kan vara säker om särdeles vänligt emottagande i hvilken krets som hälst, långt
Källa: Project Runeberg ·
