Sida 198
6. Tiden efter inbördeskriget.
säkrare till och med än i Europa, där grefvar, markiser, baroner o. s. v. gudilof inte äro tillräckligt sällsynta för att man skulle blott för titelns skull slå upp alla dörrar på vid gafvel för dem. Men andra ursäkter för bristande miljoner gälla knappast häller bland New Yorks fyrahundrade. En framstående författare, talare, konstnär eller annan öfverlägseo. person kan visst någon gång såsom ett undantag inbjudas till ett miljonärs-samkväm, men medlem af societeten blir han därför inte, såvida han nämligen inte lyckats omsätta sin talang i ett tillräckligt belopp kontanter, hälst placerade i stadsfastigheter, järnvägsaktier eller andra fashionabla säkerheter.
Ty därvid göres dock en liten skilnad. Icke såsom skulle miljoner förvärfvade genom svinslaktande, tvålkokning eller på humbug-mecliciner göra egaren mindre möjlig för societeten än ifall han samlat ihop dem på börsspel eller aktiesvindel, men om svinslaktaren, såpsjudaren eller humbugsdoktorn själf klappar på societetens dörr, så behöfver han en tyngre miljonballast för att släppas in än om han blifvit rik på börsen. Gulddoften måste så att säga vara mera utpräglad hos honom och ändå är det inte aldeles säkert att icke en eller annan bakom den spårar likasom en efterparfym af hans forna sysselsättning och låter honom märka det. Men om hans barn på fotapallen af hans miljoner vilja intaga plats bland New Yorks fyrahundrade så kommer ingen ihåg dessa miljoners ursprung, isynnerhet inte oin den som förvärfvat dem haft takt nog att därförinnan gå till en annan värld. I så fall är rikedomen ärfd och i ett land, där guld i alla fall förekommer så ofantligt mycket rikligare än blått blod, kan man naturligtvis inte vara synnerligt nogräknad med anornas antal.
Om man vill sammanfatta det föregående i ett enda utslitet, men lätt forstådt uttryck, så kan man säga att societeten i Amerika öfverhufvud icke är annat än penninge-aristokrati, men pen-ninge- aristokrati i modärnt amerikansk mening, d. v. s. sådan där en och två miljoner knappast anses mera än tillräckliga för en anständig utkomst och ett halft dussin eller så snarare höra till regeln än till undantagen. Det är oerhörda rikedomar medlemmarna af de fyrahundrade besitta och en oerhörd lyx de på grund af dessa rikedomar tillåta sig, en lyx långt mera skriande och stötande än den man ser utvecklad i Europa, inom den värkliga societeten.
Då en engelsk lord, en fransk härtig eller en tysk furste strör omkring sig liundratusenden så gör han det vanligen utan astentation, helt enkelt emedan det roar honom, icke för att
Källa: Project Runeberg ·
