Sida 39
3. Revolutionen och dess orsaker
Men England hade ännu icke på långt när uppgifvit kampen. I Nord Carolina gjorde guvernör Martin ett försök att med hjälp af regeringens anhängare kväsa dem som biträdt de upproriska koloniernas sak, men hans trupper blefvo slagna i grund och han själf tvingad att söka sin tillflykt ombord på ett krigsskepp. Den från Boston utdrifna armén gjorde ett landstigningsförsök i Syd Carolina, men blef utanför Charleston tillbakaslagen med stor förlust och flottan så illa åtgången att den måste draga sig undan till New Yorks väl skyddade hamn. 
Engelsk legoknekt under
revolutionskriget. Koloniernas utsikter hade betydligt förändrats genom dessa framgångar på samma gång som ehvar begynte alt tydligare inse att någon återförening med England icke mera var tänkbar. Litet hvarstädes diskuterades möjligheten af fullständig oafhängighet, pamfletter och skrifter af olika slag, yrkande på slutlig frigörelse från moderlandet, sågo dagen och i det nya ljus de senaste framgångarna spridt öfver möjligheten att föra kriget till ett segerrikt slut, syntes själfständighetsplanerna icke mera så outförbara som förut. „Endast i fullständig oafhängighet finnes räddning för nationen“ uttalade sig Washington och alla landets mest framstående män omfattade numera samma åsikt.
Den 7:de Juni föreslog Richard Henry Lee att kongressen skulle förklara att: „dessa förenade kolonier äro och böra rätteligen vara fria och oberoende stater“. John Adams understödde förslaget och efter någon diskussion tillsattes en komité, bestående af Thomas Jefferson, John Adams, Benjamin Franklin, Roger Sherman och Robert R. Livingston för att affatta en formlig oafhängighets förklaring. Jefferson, en af representanterna för Virginia, därifrån förslaget utgått, utsågs att skrifva dokumentet och under tiden inhemtade de representanter, som kände sig osäkra, sina konstituenters åsikt.
Det var ingen obetydlig sak dessa män, medlemmarna af 1776 års kongress, inläto sig på. För dem själfva betydde undertecknandet af oafhängighetsförklaringen ingenting mindre än en dödsdom ifall England afgick med seger ur kampen, och för deras land betydde det ett fortsättande af kriget till det alra yttersta, ty efter ett sådant steg var ingen fred på antagliga vilkor mera
Källa: Project Runeberg ·
