Sida 428
6. Tiden efter inbördeskriget.
handa limg och strupåkommor, för hvilka det rena och torra samt därjämte varma bärgklimatet visat sig särdeles välgörande. Och jämte sjuklingar ha turister i alt talrikare skaror begynt besöka Arizona, hvars klimat under vintermånaderna, då resor i andra trakter vanligen äro alt utom angenäma, alltid är mildt och därtill synnerligt jämt. Många af Arizonas sevärdheter äro föremål för de territoriet besökandes intresse, men i långt större grad än alla andra sådana tillsammantagna lockar dock „The Grand Canon of the Colorado“ turister såväl från alla trakter af Förenta Staterna som från de flesta andra delar af jordklotet till de ödsliga bärgtrakter, genom hvilka Colorado-floden gräft sin besynnerliga bädd. Bildad genom sammanflödet inom territoriet Utah af Green River-floden, som har sina källor i Wind River bärgen i Wyoming, samt Grand River-floden, som upprinner inom staten Colorado, eger Colorado-floden en längd af ettusen etthundra mil, eller tvåtusen om man räknar hela afståndet från Wind River bärgen i Wyoming till flodens mynning. På en sträcka af öfver fyrahundra mil bildar Colorado-floden gränsen mellan Arizona samt staterna Nevada och California, och hundratal mil af sitt lopp har floden genom en räcka af „canons“, hvilkas väggar af marmor, sandsten och granit växla i höjd från ettusen till sex tusen femhundra fot, ofta prunkande i de grannaste färger, brutna i de mest fantastiska former och sammanlagdt bildande det vildaste, mest storartade bärgsceneri som någonstädes står att se. Inga beskrifningar och inga afbildningar af hvad slag de vara må kunna gifva ens en svag föreställning om den hemska storslagenheten af bärgsceneriet i och omkring „The Grand Canon“. I hela den omgifvande näjden är på en yta af många hundra kvadratmil högslätten genomfårad af en massa de vildaste canons, som bilda en ofarbar labyrint, hvartill alla motstycken saknas i andra delar af den kända världen. Genom alla dessa canons söka sig tillflöden till Colorado-floden en slingrande väg, skummande, brusande och dånande fram öfver klippblocken. Ju närmare man, följande en af de få farbara af dessa sidocanons, kommer till hufvudfloden, desto högre bli bärgväggarna på båda sidor, desto djärfvare, mera brutna och mera fantastiska resa sig klippformationerna, hvilkas ytterlinjer så egendomligt skarpt och klart afteckna sig mot den ständigt klarblå skyn. Vägen går fram i de skarpaste kurvor, korsar gång efter annan den endast under snösmältningen i bärgen vattenrika biflodens bädd, där och hvar resa sig höga, bjärt brunröda sandstensklippor från botten af dalgången, den de skenbart helt och hållet afstänga. Af
Källa: Project Runeberg ·
