Sida 429
6. Tiden efter inbördeskriget.
Vegetation finnas knappast andra spår än massor af egendomliga skarptaggiga kaktus-arter, livilka gifva den smala canons väggar ett ändå mera frånstötande och ovänligt utseende, och alt jämt rycka dessa väggar närmare hvarandra, görande dalgången så smal att den oländiga vägen endast med största svårighet finner plats vid sidan af flodbädden. Slutligen blir vidare framträngande annorledes än till fots fullständigt omöjligt, hvarför vi måste lämna våra hästar och med egen hjälp sträfva vidare den sista milen eller så till randen af Colorado-floden själf. Vandringen är besvärlig öfver den brutna och af klippblock, rullstenar och trädstammar öfverströdda marken, tätt längs bädden af bifloden, som här rinner fram mellan ett par tusen fot höga bärgväggar, mellan livilka solen endast midt på dagen förmår leta sig fram till botten af dalgången. Men lönen för mödan är stor nog att ställa alla svårigheter i skuggan, då vi ändtligen nå fram till mynningen af den sido-canon, genom hvilken vår tjugutre mil långa väg ledt till The Grand Canon själf. Midt emot oss reser sig dennas vägg fulla fyra tusen fot öfver ytan af floden, hvars lerfärgade vatten brusar tätt invid våra fötter. Till höger och vänster kunna vi se en kort sträcka uppåt och nedåt Colorado-floden, som icke lämnar en fotsbredd mark vid foten af canon-väggarna, hvilka så långt vi kunna se torna upp sina bizant formade massor till samma eller ännu större höjd. På en del ställen äro klippväggarna svarta, på andra hruna, röda, hvitgrå eller gula, här och hvar täckta af bjärtgröna mossor, brutna i skarpa, taggiga ytterlinjer, klart belysta af det bländande solljuset eller höljda i så djup skugga att de förtona i blått, bildande ett sceneri så storslaget vackert, men tillika så vildt och olikt alt hvad mänskliga ögon annanstädes sett att ingen, som första gången betraktar detsamma, kan värja sig mot ett intryck af beklämning, af intighet och obetydlighet.
Endast på några få punkter är botten af the Grand Canon tillgänglig, öfveralt annorstädes äro dess väggar så otillgängligt branta att ingen människofot kan finna det minsta fotfäste på dem, och äfven till de tillgängliga punkterna är färden från järnvägslinjen högst besvärlig. Men detta till trots har, såsom of-van nämdes, strömmen af turister till the Grand Canon år för år ökats och kommer antagligen framdeles att stiga ytterligare, i samma ,mån som den vilda prakten af detta Nord Amerikas mest egendomliga landskapsceneri blir mera känd. Den minst besvärliga vägen dit leder för närvarande från den lilla staden Flag-
Källa: Project Runeberg ·
