Amerikas Förenta Stater

nämdes Jordan och Utah-sjön själf Genezaret. Storartade bevattningskanaler anlades omedelbart af mormonerna, kvilka inom otroligt kort tid omskapade hela den förut så ödsliga och ofruktbara näjden till en värklig trädgård, • där de yppigaste grödor genom öfvervattning framtvingades ur den på växtnäringsämnen så rika jorden. Länge fingo mormonerna dock icke i lugn och ro fröjda sig åt sitt blomstrande samhälle, där enhvar medlem af sekten kunde vara säker om sin goda bärgning, om också egentlig rikedom icke kom på andras än de egentliga ledarnes lott. Sedan området år 1848 af Mexico af träd ts till Förenta Staterna hade nämligen embetsmän af republikens regering där tillsatts och dessa blandade sig själffallet snart nog i styrelsen af mor-monstaten, medan dennas egentliga grundläggare och styresmän ansågo sig liafva en otvifvelaktig rätt att efter eget godtfinnande sköta sina inre angelägenheter. Slitningarna mellan de olika myndigheterna blefvo alt värre ju större och mera folkrikt mor-monsamhället blef, tils slutligen år 1857 alla unionsembetsmän lämnade området, under påstående att de voro hotade till sina lif, och territoriet förklarades befinna sig i insurrektion. En truppstyrka under anförande af Albert Sydney Johnston sändes till Utah för att tukta mormonerna och tvinga dem till underkastelse, men mötte så starkt motstånd att han tvingades gå i vinterkvarter utanför den trakt, som hölls bosatt af mormonernas trupper, och först följande år lyckades intränga i Saltsjöstaden, hvilken likvisst då befans utrymd af sina innevånare. Mormonerna hade lämnat hela det område de bragt till så stor blomst-ring och voro på väg söderut, till den mexikanska provinsen Sonora, där de ämnade grunda ett nytt samhälle, denna gång helt och hållet utanför Förenta Staternas gränser. Ofver trettiotusen af dem hade tågat ut, förande med sig all sådan lös egendom, som kunde transporteras, men guvernören i Utah, Cummings, följde efter dem och lyckades öfvertala ledarne att föra sina skaror tillbaka till deras förra hem. Sedan denna tid har, trots all förföljelse — ty sådan ha mormonerna i själfva värket varit utsatta för — deras antal oupphörligt ökats, dels genom naturlig tillväxt, dels genom ständig tillströmning af förstärkningar från Europa, där isynnerhet danskarna, men också andra skandinaver samt tyskar, visat sig mottagliga för mormonismens läror. Från-sedt dessa deras religions principer ha mormonerna visat sig vara förmögna af en arbetsuthållighet, som söker sin like, hvarjämte deras ledare städse ådagalagt en talang för organisation på alla mråden, som är förvånansvärdt stor. Deras odlingar i Saltsjö-