Sida 450
6. Tiden efter inbördeskriget.
Under veckotal drogo herdarna, tke cowboys, från plats till plats, sittande i sadeln dag efter dag, från solens uppgång till sent in på nätterna, hvilka tillbringades under bar himmel, med endast sadeln såsom hufvudgärd och en filt, i stället för alla andra sängkläder, medan kosten bestod af salt kött och fläsk jämte en del konserver samt bröd, som på amerikanskt sätt bakades för hvarje måltid, det hela nedsköljdt med massor af kaffe. Proviant, kokkärl och andra nödiga redskap transporterades från den ena mötesplatsen till den andra i en eller ett par stora „präriskonare“, stora med grof linneväf öf vertäckta, klumpiga och tunga fordon, hvilka kördes af lägrets kock och hans medhjälpare. På sådant sätt genomsöktes hela staten och så skickliga voro cowboys i sitt alt annat än lätta yrke att knappast ett enda djur af de hundratu-senden, hvilka obehindradt ströfvade omkring hvarhälst dem lyste, undgick en sådan „round up“.
Med ett sådant lefnadssätt och en sådan sysselsättning, fjärran från all civilisation och därför obundna af några lagar, tvungna att helt och hållet lita till egna ressurser och egen förmåga att reda sig i hvilka svårigheter som hälst, hotade så till lif som lämmar af indianer, vilda djur och den ändå vildare natur de hade att bekämpa, är det själfklart att dessa cowboys måste utveckla sig till ett vildt, ofta laglöst följe. När „säsongen“ för det hårda, men väl betalade arbetet på boskapsstationerna var förbi, drogo skaror af cowboys på sina små, men ytterligt sega och uthålliga präriliästar in till städerna i alla närliggande trakter för att där njuta af sina hårdt förvärfvade penningar och då rådde under några veckor det vildaste tänkbara lif i de krogar och spelhålor, där järnvägs- och grufarbetare, cowboys och äfven-tyrare af tusen slag omsatte sina egna besparingar eller sökte komma åt andras. Ingen man i hela västern gick under dessa tider obeväpnad och därför skedde den vanliga uppgörelsen af alla uppkomna tvister förmedels revolvern, som spelade en betydligt större och viktigare roll än lagar och domstolar.
Men i samma mån som Wyoming blef mera kändt också utom sina egna landamären, i samma mån begynte äfven andra än sådana, som sökte sin utkomst vid boskapsstationerna söka sig in i staten. I dalgångarna fans jord, som lätt kunde öf ver vattnas och där uppstodo småningom altflera nybyggen, hvilkas egare jämte sitt jordbruk köllo ett antal kreatur, för hvilkas räkning de inhägnade så mycken betesmark de blott kunde erhålla. Och då den s. k. „Desert Land“ lagen stadgade att enhvar, som an-lade ett bevattningssystem egde rätt att mot en ytterst ringa af-
Källa: Project Runeberg ·
