Amerikas Förenta Stater

vernör lian blef utnämd. Först sedan Washington genom järnvägar kom i förbindelse såväl med de östra staterna som med California i söder begynte en starkare tillströmning af invandrare till dess fruktbara dalar och slätter, af livilka månad efter månad alt större sträckor upptagas och bringas under odling, ty alt ännu pågår invandringen till framtidsstaten vid Puget Sound och kommer väl fortfarande att så göra tils hela dess område blir lika tätt befolkadt och väl odladt som nu de lättast åtkomliga delarna däraf.

Staten Washington består så att säga af tre delar, hvilka beträffande såväl klimat och jordmån som andra förhållanden rätt betydligt skilja sig från hvarandra. Den östra delen ligger mellan Coeur d’Alene-bärgen, på gränsen mot Idaho, samt Columbia-floden i väster, den mellersta delen — Central Washington — begränsas i öster af Columbia-floden och i väster af Cascade-bär gen, medan den västliga delen af staten omfattar trakterna mellan dessa bärg och Stilla Hafvet. Den östra delen består af vågigt präriland, som i öster och söder småningom öfvergår till kullar och bärg. Jordmånen består af förvitradt vulkaniskt material, hvil-ket bildar ett lager af utomordentligt rik matjord, som gör denna del af Washington till ett af de rikaste hvetedistrikt i världen. Så djupt är matjordslagret att hvete år ut år in odlats på samma fält, utan någon gödsling och utan att någon minskning i skördarna kunnat iakttagas, medan samtidigt nederbörden under vanliga år är fullt tillräcklig för alla slags grödor och klimatet mildt nog för odling af all slags frukt, till och med persikor i skyddade lägen. Skog förekommer i almänhet sparsamt, ute på slätten egentligen endast i floddalarna, men i bärgtrakterna så ymnigt att virke till billigt pris står farmarne till buds snart sagdt öfveralt. En mängd bifloder till Columbia bevattna denna del af staten, hvars bästa hvetemarker ligga i floddalarna, medan den högre belägna prärin året rundt lämnat ett ypperligt bete för den talrika boskap, som inom området uppfödes. Under vintern faller nämligen ytterst sällan så mycket snö att marken är helt och hållet täckt däraf och händer sådant dock någon gång så ligger snön aldrig kvar mera än några få dagar, ty den från , Stilla Hafvet kommande varma „Chinook“-vinden uteblir sällan längre tid än ett par dagar och för dess ljumma, fuktiga pustar försvinner snön som genom trolleri. Under sådana förhållanden måste själffallet uppfödning af boskap löna sig utmärkt väl och därför har också denna industri utvecklat sig mycket snabt bland östra Washingtons farmare, medan samtidigt fårskötseln tagits