Sida 561
6. Tiden efter inbördeskriget.
tusen dollars per år for ett tält, tjugu fot långt och. femton fot bredt, men uppslaget på en egaren tillhörig tomt invid San Francisco „plaza“ (torg), eller etthundra tjugutusen dollars i årshyra för ett litet två vånings trähus, också i närheten af plazan. Äplen betalades med en till fem dollars stycket, ägg kostade lika mycket, den vanliga daglönen för arbetare var tjugu- till trettio dollars och äfven till dessa fabulösa pris var det svårt att förmå någon att åtaga sig arbete i staden. Men redan mot slutet af detta samma år 1849 inträdde ett omslag. Lifsförnödenheter och varor af alla slag sändes i sådana massor till San Francisco att tillgången snart betydligt öfversteg behofvet och då alt flera guldsökare, hvilkas förhoppninger gäckats och hvilkas mod fallit under det hårda lifvet i bärgen, begynte vända tillbaka därifrån, erbjöds snart nog arbetskraft i tillräcklig mängd för alla stadens beliof.
Men jämte dessa af lyckan icke gynnade guldletare begynte också sådana, som hastigt samlat betydande summor i guld, draga ned till San Francisco för att där njuta af sina nyförvärfvade rikedomar och då begynte ett skede i stadens historia så vildt brokigt som nog ingen annan stad på jorden genomgått.
De flesta af San Franciscos hus bestodo af i hast hopslagna brädskjul, ofta också endast af tält, gatorna voro krokiga, ojämt breda och saknade hvarje spår af stenläggning så att många af dem under regntiden voro fullkomligt ofarbara, och då naturligtvis häller ingen gatubelysning fans fick man åtnöja sig med det ljus, som föll genom de ständigt öpna krogarnas och spelhusens dörrar. Ty sådana funnos i mängd vid hvarje gata och jämte dem danslokaler och andra nästen af alra värsta slag. Det värsta afskum 'från alla jordens länder strömmade till California för att på ett eller annat sätt komma åt någon del af den rikliga guldfioden och de värsta elementen af detta afskum hopade sig i San Francisco, dit hela massan guld ju i främsta rummet hemta-
des. Så talrikt blef inom kort detta värsta element att hela staden var under dess skräckvälde och ordning och lag trampades fräckt och öppet under fotterna. Stöld, mord och rån bedrefvos nära nog såsom yrke och brotslingarna kunde icke ens häktas, mycket mindre då befordras till straff, emedan deras vänner och stallbröder voro för talrika för att kunna nås af lagens arm. Tillståndet blef så förfärligt att enhvar laglydig och ordningsäls-kande medborgare stundligen måste frukta för egendom och lif och ständigt måste vara redo att med revolvern i hand försvara sig mot banditerna. Lynckrättvisa var det enda möjliga bote-
Källa: Project Runeberg ·
