Sida 597
6. Tiden efter inbördeskriget.
Soto in i dess område, där han uppehöll sig under ett par månaders tid med sina följeslagare innan de drogo vidare söderut, inåt det nuvarande Lousiana. Etthundra trettiotvå år senare, år 1673, besöktes området för andra gången af hvita, denna gång af fransmännen, upptäcktsresandena Marquette och Louis Joliet, hvilka längs Mississippi-floden nådde ända fram till den sedermera Arkansas henämda bifloden till „vatnens fader“. Marquette och Joliet kartlade näjden kring de båda vattendragens samman-flöde och på grund häraf såväl som på grund af sina egna senare upptäckter i samma trakter tog La Salle år 16S2 området i besittning för konungens af Frankrike räkning, hvarefter, tre år senare, det första franska nybygget vid Arkansas Post grundades af chevalier de Tonti. Från Louisiana spridde sig sedermera franska handlande och nybyggare norrut till Arkansas, genom hvars område handeln med de franska besittningarna i Canada tog sin väg. Någon egentlig kolonisering af Arkansas hade dock icke ännu egt rum då hela Louisiana, hvartill nu ifrågavarande område då räknades, år 1763 af Frankrike af träddes till Spanien, i hvars ego de förra franska besittningarna förblefvo till år 1800 då Frankrike åter tog dem, ehuru endast för att tre år senare försälja dem till Förenta Staterna.
Vid en år 1798 företagen folkräkning hade Arkansas icke mera ån trehundra sextioåtta innevånare, hvarför också hela dess väldiga område såsom endast ett grefskap ingick', först i territoriet Louisiana samt sedermera i territoriet Missouri, för af t först år 1819 bli ett eget territorium. Yid denna tid egde Arkansas en befolkning af omkring fjortontusen personer — indianerna oräknade — och sexton år senare, då territoriet blef upphöjdt till stat hade detta antal stigit till fyratiosjutusen sjuhundra, tack vare den begynnande tillströmningen af invandrare, hvilka från andra amerikanska stater började leta sin väg till de fruktbara trakter längs Mississippi och dess tillflöden, hvilka Arkansas omfattar. Största delen af dessa invandrare kom från de södra staterna och hyste naturligtvis sympatier för dessas politik samt delade deras åsikter och fördomar i den brännande slaffrågan. Följden häraf blef själffallet den att då secessionskriget utbröt Arkansas omedelbart stälde sig på sydstaternas sida samt med oöfverträffad ifver deltog i kampen, hvilken i Arkansas artade sig till ett lika hänsynslöst grymt som envist fördt guerilla-krig. Statens aflägsna läge, dess till en stor del ännu obebygda areal, där endast få användbara vägar funnos, gjorde detta slags krigföring till den naturligaste, men då själffallet ringa kontroll kan
Källa: Project Runeberg ·
