Sida 598
6. Tiden efter inbördeskriget.
utöfvas af de egentliga befälliafvarne öfver sådana trupper, blef det nödvändigt för snart sagdt en och livar att försvara lif ocli egendom mot de såsom veritabla röfvarband uppträdande skarorna. Följden däraf blef en almän förvildning och en ringaktning för människolif sådan att tillståndet i Arkansas blef hardt när outhärdligt, i det ordning, lag och rätt knappast voro annat än toma ord, utan någon mening.
Under krigsåren fäste man sig utom statens egna gränser mindre vid den rådande laglösheten, men då freden ändtligen kom och den s. k. rekonstruktionen af sydstaterna begynte, visade det sig att detta ordnande på nytt af förhåltandena var långt svårare i Arkansas än i någon annan stat. Dess innebyggare kunde icke i hast försona sig med tingens nya ordning utan sökte med alla till buds stående medel förhindra de förhatliga, frigjorda negrerna att komma i åtnjutande af sina rättigheter såsom medborgare. De som vågade infinna sig vid valurnorna riskerade därmed sina lif och nästan ännu farligare var det fölen neger att söka förvärfva sig jord och såsom själfständig arbetare sörja för sin utkomst. De s. k. regulatorerna, hvilka förskaffade Arkansas ett så föga afundsvärdt rykte, gjorde kort process med enhvar, som föraktade deras anonyma, men därför ingalunda mindre alvarsamt menade varningar. Och därvid voro negrerna ingalunda de enda offren, utan drabbade regulatorernas hänid likaväl hvarje hvit man eller kvinna, som ådagalade någon medkänsla med de förföljda svarta. Hängning, skjutning, nedbrännande af hus och egendom, eller i lindrigaste fall prygling voro dc „straff“, som af regulatorerna ådömdes för hvarje handling, som icke föll dem i smaken, och dessa straff utmättes vanligen med oblidkelig stränghet.
Så olidligt blef tillståndet att unionsregeringen måste inskrida och ställa staten under militärkommando, men trots närvaron och hjälpen af unionstrupper dröjde det tre år innan sinnena så pass lugnats att en konstitution, hvilken regeringen kunde gilla, blef formulerad och antagen af statens valmän och representanter. Sedan denna tid har utvecklingen fortgått så tämligen ostördt, ehuru under många år hämmad af de dåliga finanser Arkansas ända sedan krigsåren hade. Dessa ha dock småningom blifvit reglerade, tack vare liufvudsakligen den starka tillströmningen af kapital och arbetskraft, som under de sista årtiondena pågått till Arkansas’ så fruktbara och af naturen i alla afseenden så rikt gynnade område. En tredjedel af statens hela befolkning är af mera eller mindre blandad afrikansk ras, „färgad“
Källa: Project Runeberg ·
